Göteborgsposten – 25 oktober 1869, sida 2

(EUR (444 (J17 17 2 dre reparation hinner fullbordas. — I Fredags, sista dagen då besvär öfver debiterade utskylder fick anföras hos Stockholms stads stads pröfningskomitt, voro tillsammans 1002 besvärsskrifter inlemnade. Förlidet år uppgick antalet till 1,472. — — Från Utlandet. . Då vi på sin tid sågo, huru vissa presI sens organer inom vårt kära sädernesland äflades , efter att uppröra en häftig radikal agitation inI a om landet, hvilken skulle framdrifva en del sf. ultras på det politiska hafvets yta, de der Li kunde derifrån segla, länsande undan för opi) nionens vind, in i landets representation; då 1 vi sågo, huru man till lockbete utkastade ett mycket vidi omfattande program, det der synd tes ämnadt att skapa bäde en ny himmel och , en ny jord, och då vi hörde, buru man på I ro lolkmötena jublade ja resolutioner på programI 4 mets olika punkter, och detta med en snabI bare fart än mången kunde läsa dem innan5 till, — då kunde vi ej för 088 sjeltva återhålla den anmärkningen, att den opinion, som s o man sålunda äflades att skapa, lätt skulle I , kunna en dag öfverflygla dem, hvilka ville Fa genom den göra sig till politiska män. Der s är så lätt att rulla en sten utför ett berg, men det är svårt att hejda honom midt under I farten; man kan ibland tilloch ded utsätta sig I. för att vid ett sådant försök sjelf bli krossad. Sanningen i dessa reflexioner finna vi nu bekräftad från Paris, der de deputerade af venstern få i närvarande stund slita ganska hårdt. De äro ej liberala nog, heter det. De äro köpta och vilja draga folket vid näsan. De svara stolt och bli uthvieslade. Så kan det gå med opinionsstormarne, om man handskas oförsigtigt med desamma. Saken är ganska lärorik, hvarför vi här återgifva följande bref från Paris: -De radikala tidningarne angripa alla skarpt oppositionens (af G.-P. förut meddelade) manifest. Reveil förklarar, att medlemmarne af venstern ha afdankat. I dag är ställningen sådan: En regering, som ännu blott består till namnet, en kammare, som förklarat sig i strike, och bakom den ett folk om 40 millioner, hvilka dragas af energiska förhoppningar till en nyare verld och hvilka skola hädanefter i sig sjelfva söka det, som de förgälves begära af alla dem, hvilka lofva att rädda dem!. 1 förstäderna bar manifestet äfvenledes gjort ett dåligt intryck, Detta visade sig vid ett möte, som egde rum vid Rue de Clichy, dit de delegerade för de olika valkomiteerna inbjudit Paris deputerade. Af dessa infunno sig Bancel, Jules Simon, Jules Ferry och Eugöno Pelletan. Man lemnade dem ej plats vid ordföranden, utan lät dem taga plats på första bänken, hvilket gjorde det intrycket, att de betunno sig på de anklagades bänk inför en revolutionär domstol. Ordf. meddelade efter mötets öppnande, att den till de deputerade gjorda uppmaningen att infinna sig inför de delegerade hos dem rönt ett olika emottagande. Bancel och Gambetta hade beredligt lofvat; Jules Simon, Jules Ferry och Pel.etan hade först efter några invänningar emottagit inbjudningen, Garnier-Pages alls icke och dep. Jules Favre hade svarat på soljande högmodiga sätt: Mina herrar! Jag har ej för vana att emottaga uppfordringar, hvilka äro affattade I ordalag. sådana som dem j ställen for mig, och jag är ännu mindre vin vid att hörsamma dem. J skolen deriör ej bli förvånade ofver, att jag ej infinner mig vid det möte, som j halven för mig betecknat. Detta meddelande mottogs med mummel och protester. Pelletan erhöll derpå först ordet. Under hans tal rådde ett så förskräckligt oväsen, att han ej fick tala till slut. Derpå talade Jules Simon och Zncel. Den sonare athörde man något täligare, isynnerhet då han sade, att ban vore beredd stt utgjuta sitt blod. Ordt. tog derpå till ordet och sporde de deputerade, hvad de gjort eter lagstistande kårens ajournering och hvad de vikt gör d. 26 Oktober. bem etan och Bancel talade härpå ännu — en gang. Den senare ville ej veta al någon t. revolution på en bestama dag, men var med I om, att man skulle utstoia de icke radikala elementerna ur venstern och svor diktaturen ett evigt hat. Men hans ord rönte endast ringa bifall. Flera af det radikala partiets ledare togo härpå ordet, för att tala mot de s, 1deputerade, bland dem den bekante Hriosne, esom sökte bevisa, att om venstern satt Big i : rörelse d. 26 Okt., skulle den följts af en halt kmillion menniskor. Ovåsendet blef nu våldre sammare. Pelletan och de öfriga deputerade tville gå, men de kunde ej komma tram till sl dörren. Till sist lyckades de dock, hvilket likväl ej hindrade, att de skymtades och knuf sades från alla håll. 00. —