Göteborgsposten – 23 oktober 1869, sida 2

hviskade mig i örat: Lacryme Christiäfrån kometÅret. Misslyckad spekulation. För några dagar sedan befraktades i Antwerpen spanska fartyget Francisca, kapt. Maidagan, för styckegods till Havana och började följaktligen intagandet af lasten, hvilken förvarades i kistor och fat och som hade uppgifvits bestå af linneväfnader, sidenvaror, målningar, pianos, smör, genever, leksaker o. s. v. Kaptenen hade dock börjat fatta misstankar, tillfölje deraf att flera collies hade så ovanlig form äfvensom af den omständigheten att befraktaren begärde att ombord skulle tagas en passagerare, hvilken skulle ha rätt att när som helst gå ned i lastrummet och se till huru det förhöll sig med smöret o. s. v. Han lät derföre i vittnens närvaro öppna samtliga colli. Det. visade sig da att de blott innehöllo halm, stenar, gammalt jern och annat värdelöst affall. Ett fat var sullkomligt tomt. Äfven trodde sig arbetarne vid öppnandet af en kista märka lukten af svafvel, fosfor 0. s. v. Tillfölje af allt detta blef befraktaren som lärer assurerat lasten för 120,000 fres, häktad Huru man fångar en solstråle. Hittills har man ansett det för en trosartikel att när ett ljus släckes befinner man sig i mörkret. Den nyare vetenskapen lär oss emellertid att detta alldeles icke behöfver vara fallet, i det vi tvärtom förmå att flytta ljuset bort från den källa, som frambringar det. Som bevis derpå tjenar en liten nätt leksak, uppfunnen af Harvey och Reynold. Det består af en ask, som innehåller flera glasrör, fyllda med åtskilliga ämnen, hvilka i sig upptaga ljuset, såsom svafvelförbindelserna af Calcium, Strontium och Barium, Genom att utsätta dessa för ljuset, lika mycket om det bestrålas af solen, gas eller ett stycke brinnande magnesium, insupes ljuset i en så hög grad, att man med tillhjelp af glasrören i ett mörkt rum tydligt kan se på uret, hvad klockan är. Från hvarje rör utstrålar ett ljus, som efter dess olika innehåll är af olika färg. Några rör gifva rödt, andra blått och andra åter grönt sken, hvilket sista är det klaraste. Dien nyaste modefärgen i Paris kallas för Nilvattnet och en rock af Eau de Nil hör till det elagantaste i vintersäsongen. Den som för öfrigt icke har höga tankar om Nilvattnets färg måste bli öfvertygad om motsatsen, när han i ett franskt blad läser följande beskrifning på den nya modefärgen: Eau de Nil är en vidunderlig blandning af grått och grönt med silfverglans och klädningsvecken se ut som svallande böljor.