Göteborgsposten – 23 oktober 1869, sida 2

Men I ace 101gYIIU bUfLIKCIHLA. FTan London Har man likaledes erhållit löfte om ett understöd af 15,000 och från Berlin af 5000 francs. Vid ett möte som gråvisterna i Måndags höllo i Cirque de FImpåratrice insamlade man den betydliga summan af 2600 francs. Slutligen ha de äfven erhållit understöd från ett temligen oväntadt håll. Destora modebutikerna i landsorterna, som mycket lidit af konkurrensen med butikerna i Paris, isynnerhet sedan dessa antagit ett särsklldt system för att underlätta försändningar på direkta reqvisitiener från landsorten, ha nemligen lofvat att understödja dem som nu befinna sig utan plats. Medan sålunda butikegarne se sina åtgärder neutraliserade, fortsätta kommisterna att organisera striken. Förlitande sig på förhoppningen — temligen oviss, det måste man medgifva — att deras yrkesbröder i provinserna ej skola lyssna till pärisermodehandlarnes sirensånger och på det mera tillförlitliga faktum att damer ej passa i stora modebutiker för fruntimmer, hålla de möten och se tiden an. Mot dem som för sitt deltagande i striken råkat i förlägenhet från första början visa de sig hjelpsamma. Sålunda ha de äldre hos sig inlogerat de unga kamrater, hvilka hos butikegarne haft kost Och rum utan att erhålla lön och som nu för att de ha blifvit fattade af frihetshvirfveln bortkörts från sina platser. Det ofvan omnämnda mötet i Cirque de PImpetratrice beskrifves såsom rätt lustigt. Ordföranden var en ganska förständig man, men talarne voro temligen naiva. Der fanns, liksom vid alla tillfällen då något excentriskt förehafves, äfven en gammal entusiast, som imponerade genom sitt långa hvita skägg och som grät af förtjusning vid den lilla komedi som uppfördes. Saken i sig sjelf är dock ingen komedi för butiksegarne. Flera sådana hade redan före striken — om af humanitetskänsla eller beräkning må lemnas osagdt — gifvit efter för sina kommisers här ofvan omnämnda fordringar. Andra ha sedermera likaledes måst kapitulera, och det är nästan antagligt, att äfven de öfriga, hvilka dock ega de allra största etablissementerna, förr eller senare måste göra det, isynnerhet som de nu utan plats varande kommiserna umgås med planen att förhyra för egen räkning större nu disponibla lokaler för att deri inrätta modebutiker. För detta ändamål lära äfven de stora en-groshandlarne ha erbjudit dem kredit. En tandläkare, som bör få förtjenst, ämnar i dessa dagar besöka Paris, sådan som väl ingen tandpatient någonsin kunnat drömma om. Han annonserar nemligen sin ankomst med följande tillkännagifvande: Underbart! Underbart!! Underbart!!! Förliden Måndag utdrogo vi tjugotre tänder ur munnen på en dam, dervid vi använde vårt nya instrument le tuyeau expectorateur, och sedan damen skrifvit sitt namn i vårt register, tillade hon med egen hand: Då operationen var slut, visste jag ej om att den börjat! . En aunan dam, som bedt oss utdraga tjugo tänder, har tillagt under sin namnteckning: ÅJag har lust att blott för nöjes skull låta utdraga alla de tänder jag har qvar. En sjutio års herre, på hvilken vi utdragit sex oxeltänder, två ögontänder och två framtänder, har förklarat: Sedan mina spädaste år har jag icke erfarit en sådan njutningEn engelsk gentleman insomnade under operationen, Han skref sedermera i vår journal: Jag drömde att jag promenerade i Hyde-Park arm i arm med ett förtjusande fruntimmer. Han lemnade oss icke heller i fred förrän vi äfven tagit ut en fullkomligt frisk tand på honom, och om vi gjort som han ville, skulle vi tagit ut hvarenda tand. Ett litet barn, som dock redan hunnit lära skrifva, skref i vår journal: Jag trodde mig suga på en karamell. Några af våra sjuka ha kommit ända till hundra mil ifrån, och ingen har ryggat tillbaka för vår tuyeau expectorateur. En syssla för lifstiden. En ungman, som nyligen kom resande till Seetewater, Wyomingterritoriet i Amerika, blef mycket förvånad öfver, att straxt efter det han inskrifvit sitt namn i hotelljournalen en af stadens borgare genast uppsökte honom och tillbjöd honom en plats som underfogdens biträde på stället. På hans tillfrågan, hvad som kunde förskaffa honom ett så oväntadt anbud, blef svaret, att den som innehaft sysslan blifvit skjuten aftonen förut samt att dennes företrädare dagen före denna blifvit mördad. — Iuru länge brukar då egentligen underfogdens biträde få behålla sin plats? zporde den unge mannen. — Högst tjugofyra timmar. — En timma derefter hade den unge mannen lemnat Seetwater. En obehaglig kuptkamrat. Då Reichenberger-iltåget d. 3 d:s kom frambrusande mellan stationerna Jaromer och Josephstadt flög plötsligt en kanonkula tvarsigenom en af kupgerna mellan åtta destädes sittande personer, dock lyckligtvis utan att förorsaka någon annan skada än att de båda kupåfönstren krossades. Kulan, hvilken lätt kunnat åstadkomma den rysligaste olycka, härrörde förmodlingen från nägon målskjutning i närheten. En familjepappa i förlägenhet. Brigham Young, mormonhöfdingen, säges helt nyligen ha råkat i en obehaglig klämma. Man har nemligen frånstulit honom hans familjekrönika och nu är han ieke i stånd att känna igen sina många barn. Den som söker, han finner. Timothee Trimm, den bekante kronikören i ÅPetit Moniteurberättar följande historia: Polisprefekturen i Paris erhöll för någon tid sedan i uppdrag att leta reda på en fru och hennes dotter, -hvilka länge lefvat i det största elände och slutligen spårlöst försvunnit. Det gällde att sätta dessa olyckliga i besittning af en förmögenhet om 500,000 fres, hvilken tillfallit dem efter en afliden, aflägsen slägting. Alla uppmaningar i tidningarne hade varit förgäfves och polischefen vände sig derföre till en ung, skicklig polistjensteman, en Lecoq i sitt yrke, och uppdrog åt honom att söka reda på de försvunna. Han utbad sig 14 dagar och då dessa tilländalupit en hel månad. Då denna också resultatlöst förflutit fick han snubbor af sin chef: han förstode icke sin sak. Godt!, svarade den unge polistjenstemannen, jag drar mig tillbaka, jag får endast anmäla att jag sedan en vecka är gift med den ifrågavarande enkans dotter och får derföre anhålla om utbetalandet af den halfva millionen — och mitt afsked-. Hygglig uppassning. Med anledning deraf att någon beskyllät den bekanta excentriska och emanciperade italienska grefvinnan Ratazzi för att vid sitt besök som hon gjort i La Morgue i Paris för att beskåda den mördade familjen Kincks lik ha visagamma obesvärade hållning som om hon befunnit sig i en elegant salong, yttrar den qvicke pseudonymen Baronne Erdeck i Moniteur universel att detta alldeles icke bör förvåna, och berättar dervid om en middag i Toulon, hvari han sjelf deltagit: För några år sedan besökte jag bagnon i Toulon och åt middag hos direktören. Uppassningen vid bordet var egendomlig att jag aldrig kan glömma den. Alla 7? ay a AA. An