Göteborgsposten – 22 oktober 1869, sida 2

0 Dr A . Från Unfvudstaden. Riksarkivet lärer, enl. A. Bl., ha att emotse en värderik gåfva, i det majoren grefve Wirsöneskall ha tillkännagisvit sig vilja till riksarkivet öfverlemna sin faders, den utmärkte statsmannens efterlemnade papper, hvilka måste vara af stort värde för vår nyare historia. Denna gåfva får ett ökadt värde derigenom att hela samlingen öfverlemnas af grefve Wirsön för att, emot hvad förr var brukligt, hållas tillgänglig för hvar och en som af densamma vill taga kännedom. — Föreningen för bildande af en högskola i Stockholm hade, enl. Stockholmstidningarne, i Onsdags afton sammanträde å lilla börssalen. Föreningens medlemmar voro nästan mangrannt närvarande. Sammankomsten öppnades af prof. Sautesson, som äfven utsågs till ordförande för tillfället. Sedan föreningen derefter förklarat sig för konstituerad, skreds till val af sex styrelseledamöter, som skedde genom sluten votering, och utsågos dertill följande hrr: presidenten L. Manderström, prof. C. Santesson, grossh. A. Peyron, revisionssekret. A. Lindhagen, prof. Gust. v. Diben och riksdagsmannen d:r C. F. Bergstedt. Till ordförande i föreningen och styrelsen utsågs enhälligt presidenten Manderström och till vice ordförande prof. Santesson. Den nu utsedde ordföranden intog omedelbart derefefter ordtörandeplatsen, sedan prof. Santesson helsat honom i denna nya värdighet och han derpå svarat. Första frågan, som derefter förekom, var huruvida föreningen godkände de för hennes verksamhet förslagsvis uppgjorda stadgarne och blefvo dessa med acklamation antagna. Med anledning af 3 i dessa stadgar, som bestämmer att tre af styrelsens ledamöter skola afgå 1870 och de öfriga tre 1871, beslöts att de afgående ledamöterna skola inom styrelsen utlottas. Rörande förvaltningen af de medel, som för högskolans bildande komma att inflyta, beslöt föreningen att aflåta en skrifvelse till stadsfullmäktige med anhällan, att stadsfullmäktige måtte åtaga sig denna förvaltning; och beslöts äfvenledes att skriftligen anhålla hos drätselnämnden att, intill dess stadsfullmäktiges svar ingått, åtaga sig förvaltningen af de belopp, som dessförinnan möjligen inflyta. I afseende å lämpligaste sättet för insamlingen uppstod en kort öfverläggning. Hr Lindhagen föreslog att hvarje medlem i föreningen skulle frivilligt anmäla sig till mottagande af insamlingslistor. Häremot erinrade hr Ljungberg om det föga uppmuntrande exempel man hade af den första insamlingen för denna fond, då det just tillgick så som den förre talaren föreslagit. Hr J. A. Hazelius yrkade att warje medlem skulle anse sig pligtig att mottaga en ista. Detta blef äfven föreningens beslut. Sedan härmed den, så att säga, officiela föredragningslistan var genomgången, frågade ordföranden om någon hade något vidare i denna angelägentet att anföra. Prof. N. J. Andersson begärde dervid ordet och anhöll om förklaring öfver huru man rätteligen bör förstå den i inbjudningsskriften vidrörda frågan, under hvilka vilkor högskolan skall örja sin verksamhet: om föreningen var fast i den åsigt, att hon först skall ega så stort kapital, att 25 lärare kunna aflönas, eller om verksamheten skall börja innan detta antal lärare kan anställas. Prof. Sv. Loven bad med anledning häraf få upplysa, att denna sak utgjort föremål för ganska allvarliga öfverläggningar bland dem, som först benandlat högskolefrägan. Pluraliteten hade dock kommit till den åsigt, att frågan om tiden för börjandet af högskolans verksamhet måste vara beroende af omständigheter, hvilka man icke på förhand kunde bestämma. Det vore klart, att om den nya institutionen skalle tilldraga sig sympatier, måste den börja på det förttäftligaste sätt. Men för att kunna detta måste skolan ega att disponera öfver några framstående förmågor, några kapaciteter af betydenhet. Det kunde icke nu med visshet afgöras, när några sådana stjernor på den vetenskapliga himlen stode föreningen till buds. Men om man också egde denna lycka, så kunde det hända, att dessa två, tre stjernor lyste på så vidt skilda håll, att de icke tillsammans bildade en konstellation. Det kunde hända, att deras vetenskapsgrenar vore så fullkomligt olikartade, att dessa få föreläsares verksamhet icke kunde förete något samband sinsemellan eller åstadkomma något helt resultat. Derföre och på grund Jemväl af andra omständigheter, som måste tagas i betraktande, hade man ansett sig icke nu böra uttala något bestämdt löfte i förevarande afseende; men deremot förefunnes i det utfärdade programmet intet hinder för föreningen, att, när hon ansåge omständigheterna sådant medgifva, låta högskolans verksamhet till större eller mindre del börja. ——— — —— —