Göteborgsposten – 21 oktober 1869, sida 2

dö, blef honom förhatliga. Han ville derifrån för att sluta dottern i sina armar. I Tonlons närhet finnes lundar af ofantliga pilar, hvilka äro nästan omöjliga att genomsöka. Det är här galerslafvarne, som fly, vanligtvis dölja sig. Med två pålitliga kamraterg biträde, tillbringade Fanfreluche tjugoett dygn under en af dessa pilar, utan annan föda än en skorpa och en kruka fylld med vatten. En afton kastade han sig i hafvet, sam öfver redden och kom på detta sätt utanför stadens område. Under loppet af en hel månad gick Fanfreluche med obetydliga uppehåll både natt och dag. Han styrde kosan till Auxerre der ingen igenkände honom och orfor der att baronessan för några dagar sedan anländt till sitt slott. Namnet Planche-Mibray uppväckte sönderslitande minnen i gubbens själ. Baron de Planche-Mibray hade ju varit vän till den niding, som förorsakat alla hans olyckor. Men denne man hade också användt hela sitt inflytande för att uudanrycka bödeln Fanfreluchees hufvud. Och sedan hade samme baron de Planche-Mibray blifvit hans dotters make. Claires meddelande att baronessan de Planche-Mibray stod i begrepp att gifta sig med Manuel de Maugeville träffade gubben som ett åskslag. (Forts.)