Göteborgsposten – 21 oktober 1869, sida 1

fria kassahvalf, och på sin höjd cirkulera inom landet, men aldrig föras ut. För att vara en riktigt god patriot skall man i riksbanken köpa vexlar till den kurs som bankens fullmäktige bestämma, ätven om den är för hög. Man kan visserligen liqvidera en skuld i utlandet med hvilken annan vara som helst, men icko med den varan som heter silfver. Det är dock klart som dagen, att i hr Heckschers argumentation icke ligger den ringaste bevisande kraft, påstår Dagl. Allehanda, och huru skulle det för resten gå an att erkänna behörigheten af hans åtgärd, då följden deraf måste blifva att icke heller Stockholms ensk. bank hade försarit opatriotiskt, när den exporterade silfver istället för vexlar? Jag förmodar att hr Heckscher skall besvara Dagl. Allehandas anmärkningar mot hans artikel; men jag betviflar att i D. A. finnes utrymme för detta svar. Om några dagar skall behandlingen af en för hufvudstaden vigtig fråga börja. Hufvudstaden eger ingen enda tillräckligt rymlig och i akustiskt afseende lämplig konsertsalong. Den i hr la Croix hus vid Brunkebergs torg befintliga är för liten och i andra afseenden otjenlig. Börssalen likaså, äfven om den vore tillgänglig, hvilket icke alltid är förhållandet. Således, en konsertsalong är oafvisligt behöflig. En komite har blifvit utsedd för att taga saken om hand, och första frågan är: Avar skall en passande tomt kunna erbällas? Åtskilliga tomter erbjudas, och hvar och en af dessa har sin förespråkare. Hr Ahlborns -Walhalla, beläget vid Mäster-Samuelsgatan, lärer stå till buds, och denna lokal har funnit en förespråkare, som bevisat att ett ypperligare läge finnes icke. Han har nästan bevisat för mycket, ty allmänheten, som är kritisk, nästan misstrogen, har börjat anse det som sagts om Walhalla såsom en kolossal puff, och det är nog riktigt. Hr Hammer har också en tomt — det nya Hammerfest har en skämtare kallat den — belägen midtför Berzelii park och nära Rybroviken, der de många Koslagsskutorna skola hamna. Mot dessa begge tomter talar dock att de äro belägna vid starkt trafikerade gator, å hvilka det myckna bullret af de omusikaliska åkarekärrorna icke anses riktigt ackordera med den musik som i konsertsalongen skall åstadkommas. En tredje tomtplats finnes å f. d. Fersenska paläets område. De riktiga musikkännarne anse den vara förträfflig och för den valar ganska mycket. Musikaliska akademien, som för sitt konservatorium behöfver en undervisningslokal, säges vara böjd för nämnde tomt, och i så tall för en gemensam byggnad med den som konsertbyggnadsbolaget vill uppföra. Men, som sagdt är, frågans behandling skall snart börja, och som vi lyckligtvis ha mycket godt om tid, så kunna vi motse en liflig strid och en uttömmande skriftvexling. Apropos konserter, så ha de, hvilka krigsrådet Lumbye gifvit här, tillskyndat honom en ganska betydlig förlust. Stockholmspubliken är bortskämd af den myckna gratisoch godtköpsmusiken, som serveras här på kafeerna. Hr Lumbye tog visserligen endast 1 rdr personen, men för detta belopp kan man hos hr Blanch få, om just icke lika god, så dock lika mycken musik, och två tutingar derjemte — och således måste hr Lumbye ligga under. Dramatiska teatern har i hr Fredrik Deland gjort en ypperlig acqvisition. Icke utan stor tvekan lät han öfvertala sig att åter be träda scenen. Han hade blifvit för gammalfruktade han sjelf, och fiasko ville han ej göra Men han har ej blifvit för gammal, icke ens i gammal. Han är på scenen endast bortåt 40 sär, nästan ändå yngre, och han är ännu den samme Fredrik Deland som för 30 år sedan Han är fortfarande publikens gunstling såson förr. Om hr Strakosch talar väl vid oss Stock holmare, så skulle han möjligen på ett pa! veckor kunna få låna hr Deland — till var samt begagnande?. Vi äro mer än nyfikna på Ibsens D. ungas förbund, som här skull uppföras på Dramatiska teatern. Förståsigpåare se så my gutkt högtidiga ut när man talar med den