Göteborgsposten – 21 oktober 1869, sida 1

Mörkret och regnet ökades, men Simon, som nu gick främst, hade icke varit tjufskytt från bårndomen utan att draga nytta derutaf. Han kände till hvarenda vinkel i Frettoyeskogen och förde sitt sällskap med lätthet till en plats hvarest åtta vägar sammanstöta. Här stannade han och såg sig uppmärksamt omkring. — Är du säker på, min gosse, att inte skogen blifvit uthuggen på de sista tjugo åren, sade Claire vänd till Simon. — Här ha inga trän fällts, det vet jag bestämdt. — Vi skola gå den femte vägen. Trädet der den första skatten gömdes var det trettonde på venstra sidan, återtog Claire. Den gamle galerslafven följde dem tigande, han intresserade sig icke vidare för de förborgade penningarne. Hans tankar irrade åt annat håll alltsedan gumman Balthazar omnämnde ba