Göteborgsposten – 21 oktober 1869, sida 1

Ett nutidsdrama?). Roman af Ponson du Terrail. Fri bearbetning. — Jag får således aldrig se honom mer, klagade hon under våldsamma snyftningar. Fanfreluche teg och hennes tre söner vördade för en stund denna vilda smärta. — Mor, yttrade Simen slutligen, det följer alltid en lycka tätt efter olyckan. — Hvad vill du säga med det, svarade gumman och såg, oaktadt tårarne, forskande på sonen. — Far har gjort ett testamente till vår fördel. Claire, Michel och Jean sågo helt förvånade ut och Fanfreluche upprepade hvad han sagt till Simon. Denna berättelse åstadkom en välgörande förändring i Claires smärta. Hennes ögon blixtrade genom tårarne och hon utropade med gäll röst: Ö Åh, den gamle kanaljen, han hade penningar och teg dermed tills i sista stunden. Han kan gerna dö af gula febern ner i Caynne, jag skall hvarken beklaga eller gråta öfver honom. ) Forts. fr. N:o 243.