Göteborgsposten – 21 oktober 1869, sida 1

tio minuter, hvilken för gumman Balthazar och hennes söner voro långa som ett sekel. Fanfreluche stod tyst och dyster åter forsjunken i tankar på baronessan de Planche Mibray. Ändtligen stötte Michels spade mot något hårdt, som klingade likt metall. Michel bortkastade spaden och upptog med handen en temligen stor ask af jernbleck, omknuten med en förmultnad läderrem. Denna ask, som säkerligen tillhört någon af de olycklige mördade oxdrifvarne, var ganska tung och fylld med klingande metall. Simon afslet skyndsamt läderremmen och antände ett stycke tjärved som han burit i skjutväskan samt nedsatte det som en fackia i marken. Michel öppnade nu locket och med giriga blickar stodo modren och brodren bredvid honom. Tretusen francs i guld, en sedel på femhundra franes samt femhundra francs i sous-styeken glindrade emot dem. Claire Balthazar rörde med vildt glädje i dessa oförmodadt åtkomna penningar och ville sedan lägga dem tillbaka i asken. — Vänta lite mor, vi ska lyda fars vilja, utbrast Simon. — Hvad ville far? svarade Claire fortfor och bittert. — Att gubben skall dela med oss. — Jag vill inte ha något inföll Fanfreluche för tredje gången lösryckande sig från sina sorgsna funderingar. — Ni skall ha er andel, gubbe, svarade Simon bestämdt, — Nej,