Göteborgsposten – 21 oktober 1869, sida 1

om denna komedi. De äro icke riktigt säkra på om den skall slå an, om den skall senteras, och om den skall gitva flera goda hus. Hr Ibsen är emellertid rest till Egypten. Åfven ett annat konstverk af en norsk skald är antaget af kungl. teaterns direktion, en komedi på vers: Madonnabilden?, af prof. L. Dietrichson, med musik komponerad af hr Söderman. Det är således en unionel produkt, men icke ren union att gråta ötver, som det förr hette då vi skulle vara vresiga, ty Madonnabilden skall vara ganska rolig; den skall uppföras på Stora kungl. teatern och rollerna äro rördelade mellan de förnämsta sujetterna vid både dramatiska och lyriska scenen. Hr Dietrichson har för att stärka sina af mycket arbete medtagna krafter rest till Italien öfver vintern och får således icke sjelf se huru hans Madonnabild tager sig ut på scenen. Svenska trädgårdstöreningens utställning här har befunnits öfver all förväntan lyckad. Sommaren har, som vi alla minnas, icke varit gynnsam; den har varit så solfattig och regnrik. Emellertid, utställningen gjorde heder åt våra hortikultörer. Trädgärdsodlingen tillhör de yrken, som obestridligen behöfva skydd!, men icke af det slag för hvilka våra protektionister nitälska. Jag har åtminstone icke hört dem påyrka, kanske är det dock en glömska af dem, att söderns varma fläktar skola, gent emot storm från fjällen, nordens vestanfläkt, beläggas med införseltull. Ni skulle sett på utställningen de storståtliga svenska kålhufvuen som blifvit så stora och så frodiga utan allt tullskydd. Men vet ni hvad som på utetällningen mest slog an på mig? Det var icke de der kälhufvudena — sådana ha vi ju gedt om öfverallt, kanske icke precist så fullt utbildade, men i alla fall lika vigtiga — icke de ypperliga virdratvorna från Ellinge, ty den gården ligger i Skåne, och Skåne ligger i Europa (i parentes sagdt, det hör till mina paradoxer att Europa slutar nästan vid Kolmården), utan hvad som-mest slog an på mig var den vackra samlingen af stora, val utbildade äpplen, vuxna under 62:dra breddgraden, således endast ett par dagsresor på velociped trån Lappland, vid Svartviks lastageplats, som igger en mil söder om Sundsvall. Det är förvånande hvad en omsorgsfull kultur kan ustadkomma till och med längt uppe i höga norden. Apropos höga norden, så föreställ er icke att skogskomitån, som tillbringat sommaren deruppe, gjort lustresor och haft idel roligt. Ledamöterna i denna komite ha icke arbetat under tak, eller fått åka i beqväma sjuglasvagnar dragna af väl inkörda fullblodshästar, utan de ha fått nöja sig med de aldra minsta, ibland alls inga beqvämligheter; de ha fått rärdas många mil i skogarne till fots på obanade stigar i ur och skur; de ha i små och bräckliga farkoster färdats utför strömmar och fall, och de ha icke ens på statens bekostnad varit lifförsäkrade. Med få ord sagdt, de ha slitit mycket ondt, värre till och med än statsrevisorerna då de reste till Svältorna. Men komitn har också förvärfvat grundlig kännedom om de norrländska skogarnes verkliga beskaffenhet, och man kan med all säkerhet vänta ett högst upplysande arbete af komiten, som nu ändtligen kommit hit för att föreslå hvad som bör göras i afseende på skogshushållningen i Norrland. Tillåt mig fråga, har ni några samlare i Goteborg? Samlare af taflor, konstverk, fondpapper och metallisk valuta, det vet jag, likaledes samlare af djur och växter och mera dylikt. Men har ni några samlare af kuriösa böcker och tryckta saker af unik beskaffenhet? Svarar ni derpå nej, så vill jag säga: sådana finnas i Stockholm ej så få. Jag känrer personer här som lefva ganska indraget endast för att kunna köpa kuriösa böcker, hvilka numera blott förekomma i ettringa antal exemplar emedan alla de andra gåu upp i rök, blifvit utslitna eller begagnats i hushållen till hvarjehanda. Här finnas samlare som studera bokauktionskatalogerna med större intresse än hela verldens tidningar och som utan ringaste tvekan skulle försaka en middag på slottet för en bokauktion. Här finnas I tio minuter, hvilken för gumman Balthazar och