Göteborgsposten – 20 oktober 1869, sida 2

Simon, som kommer hem. — Kan väl hända, men han är ej ensam. I detsamma öppnades dörren och Simon steg öfver tröskeln ätföljd af den gamle galerslafven med kärran på ryggen. — Mor, utbrast Simon, jag har en kamrat med mig som gått lång väg. Claire Balthazar gaf den trasige gubben ett föraktligt ögonkast, sägande: — Vi hålla visst värdshus, det förstås, men vi ha så ondt om gäster att vi sällan ha något att äta. — Un tallrik soppa och en bit bröd är allt hvad jag behöfver, svarade Fanfreluche. Gumman teg och såg på sonen med en blick, som tycktes säga: Hvad lönar d3t mödan att hitföra resande som ej ha en enda sou. Simon begrep henne och sado leende: — Mor, den här kamraten har varit derborta. Claire darrade. — Han är en vän till far, fullföljde Simon. Istället att såsom Simon hoppats välkomna Fanfreluche, betraktade hon honom misstroget och sade sakta till sonen: — Du vet att vi redan fyra eller fem o gånger mottagit sådana, som sagt att de varit derborta, men de ha bara varit spejare, som