Göteborgsposten – 20 oktober 1869, sida 1

des under blusen. Dessa bitar tillhörde en sorts gevär, som kunna sönderskrufvas i flera delar och äro i bruk bland tjufskyttar. Gubben kastade en forskande blick på denne man. Tjufekytten blinkade med ena ögat och sade: — God afton, gamle far. — God afton, min gosse, svarade gubben. — Hvarifrån kommer ni far? fortfor tjufskytten och granskade gubben misstänksamt. — Jag arbetar i Maillyle-Chåteau. — Är ni murare? — Nej, jag är dikesgräfvare. — Nu narras ni, gamle skälm, yttrade tjufskytten skrattande och slog gubben skämtsamt på axeln. Den sistnämnde darrade lindrigt, men fattade sig snart och svarade: — Det skulle vara roligt att veta, hvar ni skjutit den der haren. — Jag är ingen pratmakare, som sladdrar om allting. — Det skadar into gosse, att kunna röra tungan ledigt. — Det hör emellertid inte till familjen Balthazar att fara med sladder, Gubben studsade och utbrast förvånad: — Hvad sade ni? — Att ingen Balthazar far med sqvaller, hvilket jag bör veta, som sjelf heter Simon Balthazar. — Då är ni, återtog gubben och betraktade tjufskytten med ängslig nppmärksamhet, Claires äldste son. — Känner ni min mor? — Nej, har bara hört mycket talas om henne. — Utaf hvem då? —