Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 1

att värdigt kunna återges kräfver större förmågor, omsorgsfullare instuderande än de ofvan antydda. Särskildt gäller detta om de: vackra körerna, hvilka först när de sjungas och : icke framskrålas framstå i all sin skönhet. Nya Teaterns kör häfdade äfven i rnanisitt nya, men högst respektabla anseende och vi tveka icke att tillskrifva den en god del af den glänsande framgång operan denna gång haft. Största äran häraf tillkommer dock obestridligen fru Louise Michdbli, hvars ädla och sannt konstnärliga utförande af Elviras parti står öfver allt beröm. Man vet knappast hvilket man mest skall beundra: det innerligt själfulla i föredraget eller den utomordentliga tärdighet som äfven åt de mest halsbrytande toner förlänar renhet och behag. Den stora arian i första akten afslutade hon efter vanligheten med arian ur ÅI Lombardi, hvari nennes ansats torde höra till det briljantaste någon sångerska kan prestera. Att publiken genom framropningar och täta applåder egnade den srejdade konstnärinnan sin varmaste hyllning taller af sig sjelft. Hr Sabattini i titelI partiet fyllde som vanligt utmärkt väl sin plats, men det vore kanhända önskligt och gagnelt för det hela, om han i ensemble-sakerna något modererade siv stämma. Hr Guadagnini gjorde snart sagdt underverk i Carl V:s parti, att med hans röstresurser kunna sjunga detta parti så pass tillfredsställande vittnar om en ovanlig musikalisk begåfning. Slutligen pre! sterade hr Tasti som den gamle Silva det bästa han hittills här åstadkommit och sjöng sin stora aria i första akten på ett synnerligen vackert och vårdadt sätt. Kostymerna äro till en del nya och praktfulla och den sceniska uppsättningen i öfrigt gör som vanligt hr Josephson all heder, vi hemställa endast på fleras begäran om icke de outhärdligt långa mellanakterna kunna i någon mån förkortas. Ernani uppföres i afton för andra gången. Detta är sista göstuppträdandet at fru Louise Michaöli, som i morgon natt afreser till Kristiania. j H I i i i I