Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 1

Ett nutidsdrama). Roman af Ponson du Ierrail. Fri bearbetning. Jo, för några veckor sedan, då jag var nära att sönderkrossas under hennes vagn. — Är hon i ert tycke vacker? — Nästan lika skön som min syster. — Men hvarför... har ni då icke fallit på den tanken att älska henne sjelt? — Emedan jag hatade hennes mor och hon liknar henne. Munitos röst var skarp och kall. Läon framtog en nyckel ur sin ehiffonier och räckte den till Munito, sägande: — Se här, hvad jag lofvade er. Munito lade nyckeln i fickan och tog ett steg mot dörren. — Ett sista ord, utbrast Låon, svär mig att icke älska baronessan. — Jag svär, ljöd Munitos svar. — Det är bra, återkom i morgon vid samma tid. — Jag skall komma. — ligenaren försvann genom dörren. — Det är en medhjelpare, som är bättre än Corinne, mumlade Leon, men jag skall nog ) Forts. fr. N:o 237.