Göteborgsposten – 15 oktober 1869, sida 1

Tidskrift. Al Läsning för Folket har utkommit 2 hättet af den nya soljdens 1:sta band, vittnande, såsom första bandet, om den nye redaktörens allvarliga håg att åt denna tidskrift gifva en både nyttig och nöjsam, en tidsenlig och praktisk omvexling. Det innehäller: Om den atlantiska telegraskabelns nedläggande, af S.; Per Svensson hemma och Per Svensson hinsidan oceanen, at Å. A., en berättelse, som förtjenar att i sin enkla och gripande sanning läsas och begrundas; Utvandrarens hem, ett poem at Anna A.; Våra utvandrare, en artikel af hvilken framgår: Under åren 1851—60 utvandrade i medeltal årligen 1,690 personer. En stor del at dessa har dock begilvit sig till angränsande länder, till Norge, Danmark och Tyskland, hufvudsakligen för att söka tjenst, och vanligen ha de efter några år ätervändt till hemmet. Men från år 1860 började utvandringsrörelsen taga större fart och strömmen har sedan den tiden allt mer och mer dragit sig åt Amerika, hvarifrån det stora flertalet säkerligen aldrig återvändt. 1861 utvandrade 2,286 personer; 1864 redan 5,177; 1866: 7,206; 1867: 9,334 och under 1868: 27,021 personer. För första gången under detta århundrade företedde också i fjor statistiken en minskning i stället för en tillökning i folkmängden. Åt de i fjor utvandrade tillhörde mer än 11.000 personer den befolkning, som var i sin bästa ålder och hvilkas afkomlingar skulle blifvit landets bästa folk om en mansålder härefter. Uppsatsen slutar med orden: Sverige har icke skåäl att förtvifla om sitt bestånd — men den en skilde svensken må icke föreställa sig, att hans beslut till utvandring är utan inflytels: på fiderneslandes tramtid-. Den nästa uppsatsen är: Iluru Sveriges riksdag kom till. II, at IL Forssell. Om penD LD