Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 2

Då Manuel aflägsnade sig, medförande vissheten om att Låon de villenave var en ärelös skurk, nedsjönk Pauline i en fåtölj och gömde sitt af tårar öfversköljda ansigte i händerna. VILL j Under sitt besök hos Corinne Destremont, förglömde att hans betjent lemnat honom ett kort med det sällsamma namnet: Munito. Han glömde likaledes det denne man sagt att han kanhända skulle uppsöka honom på klubben. Det gafs för närvarande intet i hela verlden, som intresserade Låon mer än de planer, som rörde det af honom så ifrigt åstundade giftermålet med baronessan de Planche-Mibray. För att kunna ha fullständigt reda på alla sin tants göranden och låtanden, hade Leon mutat en gammal tjenare i hötel Planche-Mibray, hvilken nästan hvar natt smög sig ut för att afgifva sina rapporter. Den ifrågavande aftonen, hade Leon knappt inkommit i sitt hem, förrän den förrädiske tjenaren steg öfver tröskeln. — Hvad nytt? frågade Låon. — Fru baronessan reser. — Reser hon, utbrast Leon bestört, hvarthän och när? — Till Planche-Mibray. Om två dagar. Leon afskedade gubben och började fundera hur dessa två dagar bäst skulle kunna användas. Om Manuel redan älskade den sköna enkan, ämnade han förmodligen resa efter henne, men gom detta för skonets skull icke garna