Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 2

ågot som man saknar så godt som öfver allt ch det är poesi. Alt är torrt, kallt och förtåndigt, stelnadt i realismens döda former, ndast på några enstaka ställen märker man n mildare fläkt at något högre och mera ideIt än det hvardagligas tomma och ihåliga naterialiom, dess krassa, hårda verklighet. Detta är styckets hufvudsakliga brist, en brist om icke alla dess öfriga goda egenskaper unna försona oss med och som gör, att vi cke kunna känna oss fullt tillfredsställda ned Henrik Ibsens senaste, dramatiska arjete. Den ifrågavarande hutvudkarakteren i tycket lärer, efter hvad vi på enskild väg förvummit, på k. teatern i Stockholm komma att norgifvas af hr Gustaf Fredrikson. Christina Nilsson har, såsom vi förut omnämnt, uppträdt i Exeter Hall i London i Händels -Messias, och liksom alltid väckt ofantligt bifall. En musikrecensent i en af de mest ansedda londonertidningarne yttrar såunda om hennes uppträdande: M:ll Nilsson har tagit exempel af hennes stora landsmaninna och för gerska Jenny Lind och önskar att lysa så i oratoriet som i operan och detta på goda skäl. Den artist som blott är känd s den lyriska scenen och sjunger främmande musik på ett främmande tungomäl. kan vinna rykte i Engand lika väl som annorstädes; men om hon vill vinna engelsmännens hjertan helt och hållet, så måste det vara med don musik, med hvilken de äro mest bekanta och som de mest älska. M:ll Nilsson var blott föga känd i detta land innan hon uppträdde i oratoriet. I Birmingham år 1867, vid Händelsfesten år 1868 och på några konserter i S:t James Hall sista isongen gjordes hennes första försök i en svår och för henne ny gren af konsten. IIvad hon utförde yar, då allt lägges tillsammans, så väl gjordt. att de största förhoppningar grundades på hennes ihärdighet. Man väntade likväl knappast då att hon skulle så snart framkalla Exeter Hall-auditoriets kriticism just i det verk, Messias. som de bäst känna till och af hvars utförande de vänta sig det mesta. Att hon så gjort, kan ej förnekas djerfhetens förtjenst äfven af dem — ifall några sådane finnas — hvilka betvifla hennes framgång. Enligt all sannolikhet var ett stort antal personer förberedda på att m:ll Nilsson mer eller mindre skulle misslyckas i sitt experiment. Man har lärt sig att anse, det Händels musik erfordrar ett specielt studium och att en Händelssångare blott kan längsamt utvecklas under inflytande af traditionen. Häraf beror det att folk nästan äro böjda för att förtörnas då de se en utlänning uppträda bland den store mästarens tolkar. Hvad som emellertid timade vid m:ll Nilssons uppträdande i Exeter Hall uträttade helt visst mycket för att öfverändakasta den teori, på hvilken nyssnämnda uppfattning är grundad. Vi vilja ej stanna för att diskutera den legitima händeljanska skolans förtjenster och fel, ej heller anställa jemförelser emellan stil och stil. Det må vara nog att säga det m:ll Nilsson sjöng Messiasmusiken som en verklig artist, att hon gaf fullt och tillfredsställande uttryck åt nära nog hvarje fras deri och att de ovanliga tolkningarne, grundade på hennes egen intelligens, snarare voro förbättringar än motsatsen. Det är verkligen uppfriskande att höra de ända ariorna återgifna af en artist, som icke blott ir fri från traditionens band utan äfven vet huru hon på bästa sätt skall nyttja sin frihet. Mill Nilsson gjorde lycka redan från början af sitt uppträdande, i hvilket man icke saknade skäl att vänta brister. IIon gaf Natiruy.-recitativerna med en bredd och etteftertryck, hvilket mången veteran bland händelssångare skulle göra väl i att efterlikna. Hvarje ord var studeradt, men utan att en misstanke om något konstladt låg i denna deklamation af den högsta fulländning. De lysande passagerna i Rejoice greatly kunde en så fullkomlig vokalist icke undgå att gifva med effekt. Mera anmärkningsvärdt var emellertid m:ll Nilssons återgifvande af Come unto llim Allt hvad djup pathos, utsökt renhet i ton och enkelhet i stil kunde göra, gjordes för denna sköna aria. Det skulle nästan vara omöjligt att kunna tänka sig en mera äkta konstnärlig sång eller en mera obestridlig framgång. I How bealltiful are the feet steg dock mill Nilsson knappast upp till samma höjd, men å andra sidan var knouw. that my Redeemer liveth, på hvilken en hvar med nyfiket intresse väntade, aftonens stora tilldragelse. Vid dess slut var artistens ställning såsom oratoriesångerska befästad och på hennes framgång sattes inseglet genom en bifallsstorm, sådan som ett engelskt auditorium sällan tillåter sig, då det lyssnar till ett religiöst musikverk. Fiskeri-stadgan. Den pr telegrafi gårdagens tidning omnämnda förändringen i 1852 års fiskeristadga afser Så 18 och 33, hvilka hädanefter skola hafva följande lydelse: 18 8. Fiske må ej idkas medelst utläggande och affyrande under vatten af minor, patroner eller annan redskap, laddade med dynamit, krut eller annat sprängämne. Under påstående fisklek eller notfiske må man ej heller i grannskapet lossa skott eller annat starkt buller förorsaka, så vidt det utan synnerlig olägenhet undvikas kan. 33 S. Hvar som, till idkande af fiske eller åstadvattenytan minor, patroner eller annat sprängämne, böte från 50 till 200 riksdaler banko (från 75 till 300 rdr armt). Öfverträder någon eljest i 18 3 meddeladt förbud, dömmes till böter från 5 till 25 rdr banko (från 7 rdr 50 öre till 37 rdr 50 öre rmt). Från Kristiania skrifves d. 10 d:s: En här barnfödd person, Herman Hansen, som år 1842 lemnade Norge, i det han från Tromsö begaf sig till Årkangel och som senare en längre tid varit bosatt i Tiflis i Georgien, uppehäller sig f. n. här på genomresa. Han kom som konstniär(?) till Arkangel; genom sitt praktiska förstånd, sina tidigt utvecklade aflärsanlag samt genom flit och påpasslighet förvärfvade han sig emellertid snart förmögenhet och har nu i Norges Bank deponerat en del af denna, värdepapper, jernbane-aktier 0. s. v. till ett belopp af 700,000 rdr sv. I nästa vecka fortsätter ban sin affärsresa till S:t Petersburg. Prof. L. Dietrichson, som nyligen besökt Kristisnia, belinner sig f. n. i Köpenhamn, hvarifrån han inom kort anträder sin resa till Italien och Grekland. kommande af skada derå, utlägger och affyrar under o — — — — ÄR — ——