Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 2

nnare skulle afväpna dem. Officeren befallde lem härpå att fälla bajonett; nu beväpnade ig arbetarne med jernstänger, som de katade på soldaterna, af hvilka flera sårades; ifven officeren blef skadad. Då gjorde trupserna bruk af sina vapen, och 10 arbetare lödades, flera blefvo sårade. Det är mer än beklagligt, att detta inräffat under en tid, då en viss feberaktig oro ir rådande i sinnena. De engelska och franska sällskapen för slafveriets afskaffande ha gemensamt afsändt följande adress till marskalk Serrano, undertecknad af bl. a. Guizot, Laboulaye, Cochin och Eugne Young: Excellens! Upphöjd till den högsta värdigheten i Spanien, vända vi oss till Eder, för att besvärja Eder att beteckna Eder utöfning af högsta makten med förberedelse till och genomdrifvandet af slafveriets upphäfvande. Vi hade trott, att den provisoriska regeringen af år 1868 skulle följa det af franska provisoriska regeringen 1845 gifna exemplet, samtidigt påbjuda slafveriets afskaffande samt de politiska och kommersiela frioch rättigheternas återlemnande till innevånarne på de spanska kolonierna, och genom denna handling förtjena Guds skydd och menniskornas bifall. Gäckade i detta hopp, afvaktade vi den nya författningen och hyste den förtröstan, att få i detta i nittonde århundradet ur ett fritt folks öfverläggningar, framgängna nationala aktstycke se förkastelsedomen öfver det med alla orättvisor behäftade slafveriet inskrifven. Vi hafva tyvärr ännu en gång misstagit oss. Men händelserna tala högre än menniskorna; de föra det språk, som är jordens herres. Ett våldsamt uppror öfversköljer sedan sex månader tillbaka Cuba med blod. Hvad som var rättvist, blir nödvändigt. Att tillfredsställa kolonisterna genom långt gående reformer, att med sig försona slafvarne genom deras frigörelse, detta är de enda och sista medlen för Spanien att kunna behålla sina sköna och olyckliga kolonier. hEdert namn, Kxcellens, har i de aflägsna trakterna förblifvit populärt. Ingen har glömt, att ni vid undersökningen 1867 uttalade de minnesvärda orden: Innevanarnes på Cuba klagan är berättigad, och jag måste med smärta erkänna, att slafveriet i den civiliserade verlden numera blott är en spansk institution. Vi, medlemmar af det sällskap, hvilka, fastän mycket anspråkslösa, representera nästan alla delar af den civiliserade verld, om hvilken Ni då talade, vi bedja Eders Exc. ihägkomma Edra ord af 1867 och knyta Edert namns ära vid afskaffandet af en af religionen, rättvisan, den allmänna meningen och Eder sjelf dömd orättvisa. Från sjelfva Spanien föreligga inga senare underrättelser ang. upproret, än dem vi redan känna. Dock säger sig parisertidningen Patrie hafva emottagit uppgifter, enl. hvilka hela Spanien befinner sig i en obeskriflig anarki. Der råder oordning inom regeringen, oordning i kammaren, eordning i hela landet. Det ryktet är gängse, att Espartero skall begifva sig till Madrid. Prim och Serrano skola ha förlorat allt anseende och kunna endast med den fysiska styrkans tillhjelp hålla sig uppe. Konung Victor Emanuel skall hafva förklarat, att han i närvarande stund ej kan lemna sitt bifall till, att hang nevö, hertigen at Genua, bestiger Spaniens tron. Konungen fruktar i allmänhet för, att Italien skall medelbarligen eller omedelbarligen bli inveckladt i en interventionspolitik, som skulle kunna utsätta det tör faror. Under det man sålunda afvaktar, hvad som närmast skall följa, lyssnar man med en viss nyfikenhet till underrättelserna från Rom ang. der pågående tillrustningar för det stundande ekumeniska mötet. Enligt desamma skall påfven hafva beslutat, att biskoparne skola emottagas i Vaticanen med utomordentliga hedersbetygelser, lämpade för deras egenskap af att vara högsta domare inom kyrkan och den helige andens organer. Men eftersom det skall vara omöjligt att anordna dessa ceremoniel för hvarje enskild, skola biskoparne emottagas i gemensamma andienser, fördelade på grupper, beledsagade, såsom prinsar af blodet, af meeestro di camera samt omgifna at hedersvakt och kammarherrar. Åudionserna skola ega rum i tronsalen, der påfven skall, sittande på sin tron och omgifven af sitt hof, helsa biskoparne med samma uppmärksamhet, som han egnar prinsar af blodet. Kyrkomötet skall erhålla fullständig förhandlingsfribet, men ingen diskussion får föras inom den inhägnade platsen i S:t Peters baeilika. Folk utom kyrkan skulle då kunna få höra olika meningar om en sak, rörande hvilken mån skall blindt tro, hvad den ofelbare påfven behagar gifva ut för sannt. I basilikan skola endast offentliga sammanträden ega rum och dekreter högtidligen promulgeras. Mötet skall hålla sina debatter i Nattvardssalen — en fin pik, att ingen må här vara judas! I basilikan skola de kristna furstarne och representanterna för främmande makter, hvilka naturligtvis äro utestängda från Nattvardssalen — ty det skulle ju ej gå an, att de verldsliga finge vara vittne till, huru de andliga råka i lufven eller rättare i kapuchongen på hvarandra — erhålla platser å läktare rundtomkring den påfliga tronen. Patriarkerna skola få sig en plats anvisad under kardinalens läktare. Den hel. fadren hyser en viss tvekan om att gifva ordensgeneraler samma rättigheter och privilegier som biskoparne. Detta förargar mycket pater Beckz, jesuiternas general, hvilken, anseende sig säker om ett säte å kyrkomötet, kallat till sig från Belgien den skarpaste teologen inom orden, för att vara honom till hjelpreda. Monsignor Dupanloup, biskop af Orleans, åt hvilken prins Borghese lemnar en del at sitt palats, skall gifva veckoemottagningar åt