Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 2

kunde ske förrän efter sju å åtta dagar, kunde det ju hända att Pauline användt dessa åtta dagar så väl att Manuel föredrog att stanna vid hennes fötter. Som det finns en mängd små tidningar, hvilka i stället att tala om politik fylla sina spalter med berättelser om det enskilda lifvet, vore det för en person med Leons fintlighet lätt att låta någon krönikeskrifvare förtälja att Manuel de Maugeville och den vackra Pauline Rgis tillsammans besökt någon teatereller konsertsalong. Något senare kunde samme person underrätta publiken att Manuel haft en duell för Paulines skull och alldenstund baronessan läste nästan alla tidningar, skulle historien ofelbart komma till hennes kunskap. Dessa tankar höllo Leon vaken hela natten. Innan han stigit upp på morgonen räckte betjenten honom ett bref, vid hvars åsyn han darrade, ty stilen var Manuels. — Hvad kan han vilja mig? sade han halfhögt och bröt förseglingen. äMin herre — skref han till samme man, som han så länge kallat sin bäste vän — den ovärdiga komedi ni spelat med porträttet, har öppnat mina ögon. Ni finner väl att vi, tillföljd derutaf, hädanefter komma att bli främmande för hvarandra. Manuel de Maugeville. Ett utrop af raseri banade sig väg öfver Leons läppar, då han genomögnat denna skrifvelse. Ögonblicket derefter rusade han upp och började kläda sig. (Forts.)