Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 1

rensen fri. Då i oktrojens 5:te punkt stadgas vatt afgitten för trafiken icke må sättas högre än de för andra enskilda bolag tillhöriga jernvägar högst medgitva, så anses det felaktigt, enär bolaget derigenom berättigas tilltvinga sig en oskaligt hög frakt, så hög att den skall hindra en ökad industri i orten. Men man förbiser, att fraktafgifterna måste rättas efter anläggningsoch trafikkostnaden, och vidare att i bolagets eget intresse påtagligen ligger att sätta frakttaxan så lågt som möjligt, enär ätven der i orten förefinnes en stark konkurrens medelst hästforslingen, som der lika så litet som t. ex. å Gefle-Falu-banan upphör efter jernvägens öppnande. Så enfaldigt kan ej bolaget vara, att det förbiser en sådan konkurrens, och den blir ju större i samma mån srakttaxan hålles hög. Det har uppgilvits att negociatörerna — ty ett bolag har ännu ej bildats — skulle fordrat en tribut uppgående till 1 million rdr årligen af ortens grusegare; möjligt är att ett så orimligt förslag gjorts, men ändå troligare är att det skall atvisas. bet är påtagligt att bolaget blir mera beroende af grufegarne än dessa at bolaget, så länge utvägen finnes att begagna hästforslingen, och det är förvånande huru äfven denna kan i afseende på priset nedsättas om konkurens uppstår. Det kan omöjligt skada om enskilda bolag utan statens biträde få försöka sig i bergslagen att bygga jernvägar — och en sådan massa jernvägar äro ju föreslagna att utföras med biträde at staten, att brist på sådana ej bör befaras. Är det för öfrigt troligt att staten nu skall öka sin hjelpsamhet? Man tyckes vilja göra alla jernvåägstöretag till riksdagsfrågor, men icke för att bifalla dem, utan för att öka stridsfrågornas antal och göra dem till intresse-utvexlingsfrågor; man vill tala, skrifva och votera om dem i oändlighet. Den största betänkligheten är om bolaget ej kommer till stånd. Men regeringen har stipulerat ganska stränga vilkor och utsatt en ganska kort frist.