Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 1

Article Image
dra Wedbo härader nu genom sin åtgård velat framkalla ett prejudikat.) Det är visserligen ett stort hopp jag tager mig triheten göra från ett öfverklagadt riksdagsmannaval till besvären i ett brottmål; men korrespondenter taga sig sådana friheter. Jag vill då nämna, att de besvär som af allmänna åklagaren i det ryktbara GrubbWärhulta-målet anförts mot Svea hofrätts utslag ännu icke kunnat delgifvas Grubb, enär han redan för ett par månader sedan afflyttat från Wärhulta och troligen lemnat Sverige. Högsta domstolen kommer således troligen att låta besvärsmålet hvila oafgjordt åtminstone någon tid, till dess full visshet vunnits att Grubb ej kunnat anträflas. Sedan detta blifvit behörigen styrkt torde väl besvären blifva pröfvade, men då Grubb ej kommit i tillfälle att öfver dem yttra sig, anses icke troligt att ändring sker i hofrättens utslag. Sedan torde väl Grubb återkomma. Innan kommunalförfattningen infördes var det härvarande Drätselkommission, hvilken fungerade som strykpojke och som fick uppbära allt upptänkligt klander för underlätenhet. Denna kommission hade dock ytterst begränsade materiella tillgångar att försoga öfver. Om den hade vägrat att föranstalta stensättning å en för trafiken behöflig gata, så hade det genast hetat: återigen har Stockholms Drätselkommission ådagalagt sina abderitiska tänkesätt genom att — o. 8. v. För någon tid sedan nödgades öfverståthållareembetet anbefalla t. f. stadsfiskalen att till handelsoch ekonomikollegium instämma drätselnämndens tredje afdelning med yrkande att den måtte åläggas skyndsamt låta i farbart skick försätta en gata. Nämnde kollegium godkände käromålet; afdelningen besvärade sig hos öfverståthällareembetet, som ogillade besvären; afdelningen fullföljde besvären hos K. M:t, som fastställde öfverståthållareembetets beslut. Jag är säker om att ingen skall klandra drätselnämndens tredje afdelnings gensträfvighet, utan hänföra den till omtankan för de skattskyldigas bästa. Men ofarbara gator som trafikeras, i en hufvudstad, är dock abderitiskt! Apropos skattskyldig! Framför mig ligger en af mina grannars debetssedel för 1869. Den är i korthet af följande innehåll: Allmän bevillning efter första artikeln: personlig skyddsalgift 40 öre, d:o 60 öre — 1 rdr. Etter andra artikeln: af fastighet (25,000 rår) 12: 50, för inkomst af 2,400 rdr af kapital och arbete 24 rdr. Summa bevillning 37: 50. — Detta går väl an, ehuru mannen bestämdt påstår att han ej vet hvarifrån de der 2,400 rdrna komma tör kapital och arbete. Mot kurhusasgiften 1 rdr 50 öre och mot folkskoleafgifton 1 rdr säger han ej ett ord. Icke heller mot den personliga fattigvårdsafgiften 3 rdr, mot afgitten för stadens solkskolors behof!, 22: 50, och 1: 12 till församlingens folkskola (ty mannen är en varm vän af solkupplysningen), och kyrkokassan unnar han också 10: 13, ehuru han är kyrkoskrifven i Finska församlingen; men derföre tycker ban det är väl hårdt att, emedan hans hus ligger i Nikolai församling, så får han till dess presterskaps och klockares aflöning erlägga 13 rdr. Men så får han derjemte betala, och det harmar honom, i sastighetsskatt 50 rdr och i kommunalskatt 112: 50. Att han får erlägga i bevillning 37: 50 för en fastighet som är betydligt intecknad och tör inkomster som han ej ser till, tycker han är väl härdt, men ändå hårdare att hans debetssedel slutar på 252 rdr 25 öre. Kommunalen, säger han, är värst; men vänta bara tills jag blir stadstullmäktig, tillägger han. En af hufvudstadens naturskönaste punkter hotas nu med förstörelse. Mosebacke, gubben Wallmans skapelse, har i slera delar gått under klubban och inköpts af åtskilliga personer, som för att få inkomst af sina tomter icke ha någon säkrare utväg än att bebygga dem; men då är det också slut med den herrliga utsigten, alla resandes förtjusning. Teatern, Södra teatern, lärer vera inköpt för direktör Zetterholms räkning och priset är billigt nog. Det säges att hr Arnoldson fått löfte om att hans kontrakt med k. teatern skall afkortas med ett år. I så fall förloras han för vår lyriska scen. Ur Behrens lemnar den ock, engagerad i utlandet. Fru Michaöli lärer ock när hennes kontrakt slutar vilja öfvergifva Sve) Såsom af Stockholmstelegrammet i dagens ir., synes, har det ifrågavarande valet blifvit af regeri, ven stadfästadt Padnc anm

13 oktober 1869, sida 1

Thumbnail