Göteborgsposten – 13 oktober 1869, sida 1

Han hade vårdat den stackars lungsigtiga flickan med en nästan exempellös ömhet och sörjt henne bittert samt var troligen hennes minne ännu trogen. Allt detta gjorde att Manuel för Pauline framstod såsom omgifven af en gioria. Den tomhet Pauline kände i sitt hjerta och hennes längtan att åter kunna fästa sina tankar vid ett värdigt föremål, förmådde henne gifva sitt bifall till Corinnes förslag att göra Manuels bekantskap, men samvetet sade henne att hon vore för god att låna sig åt Corinnes och Lcons nedriga planer, hvilka hon, redan innan hon lemnade hötelet vid boulevard Malesherbes, föresatt sig att om möjligt motarbeta. Hemkommen till sitt fann hon Madeleines porträtt omsorgsfullt inlagt i en ask. Hon betraktade det, suckade djupt och gick till sängs utan att kunna somna. När hon dagen derefter frampå förmiddagen slutat sin klädsel, lemnade kammarjungfrun henne Manuels kort. — Bed honom stiga in i toilettrummet, svarade Pauline. Toilettrummet har numera hos qvinnorna på modet utträngt boudoiren. Dess storlek är ungefärligen densamma som ett vanligt sällskapsrums. De deruti befintliga mjuka resårstoppade möblerna äro öfverdragna med något dyrbort tyg, hvars färg öfverensstämmer med egarinnans hår. I alla hörn finnas tagerer öfversållade med dessa små välarbetade pjeser af elfenben, glas, porslin, vax m. m., hvilka egentligen borde kallas leksaker för fullvuxna personer. Taflor och marmor eller terracotta statyetter saknas e. Ny