Göteborgsposten – 12 oktober 1869, sida 1

Jag tlllbragte hela aftonen i den mest upprörda sinnesstämning och tyckte mig oupphörligt höra den vilda musiken, som framkallat alla mina hemska fantasier. Framemot midnatten lade jag mig och försökte att insomna, men stördes snart icke af hjernspöken utan af ett verkligt. Med pannan betäckt af kallsvett och darrande i alla leder, steg jag upp, öppnade fönstret och blickade ut. På andra sidan om skogen, i närheten af Versailles, varseblef jag ett rödaktigt sken och hörde tydligt zigenarnes infernaliska musik. Jag klädde mig i största hast och ringde på min kammarjungfru, som helt förvånad inträdde och frågade om min onaturliga blekhet härledde sig från illamående. — Vet du hvarifrån denna musik kommer, för hvilken man icke kan somna, sade jag. — Derifrån, svarade hon, och utvisade med handen det rödaktiga skenet, som alltjemt tilltog i styrka och omfång. — Hvad göra menniskorna derborta, fortfor jag. — Det är fest i Versailles i morgon, svarade hon, och tre eller fyra zigenarband, som förmodligen tänka bevista densamma, ha slagit läger i skogen samt roa sig med musik och dans i stället att sofva. — Det är godt, genmälde jag, kalla hit Jean, om han lagt sig måste han stiga upp igen. Ännu mer förvånad än hon inkommit aflägsnade sig kammarjungfrun för att verkställa min betallning.