— Men hvad företog du dig så der midt i natten, afbröt m:me Villeneur. VI. Madame de Planche-Mibray aftorkade med sin battistnäsduk några sv ettdroppar, som fuktade hennes panna och återtog : Ungefär en fjerdedels timma senare, lemnade jag villan åtföljd af min kusk Jean och insvept i en vid, mörk kappa, hvars kapuschong 3jag dragit öfver hufvudet. Natten var kall, men himlen klar och marken fullkomligt torr. ig!edd af det mot himlahvalfvet sig återspeglande skenet följde vi en genom skogen ledande gångstig. Jean gick titt bakefter mig, han sade icke ett enda ord, men jag begrep duck att han inom sig undrade öfver min nattliga utflykt Ju längre vi framskredo mot målet desto klarare ur: skiljde jag zigenarnes barbariska musik och till slut medförde hvarje vindfligt återklangen af högljudt skratt och burleska visor. Det dröjde ej heller länge innan jag mellan träden tydligt kunde öfverskåda zigenarnes läger. De hade slagit sig ner på en temligen stor, afröjd plats, i hvars midt de uppgjort en ansenlig eld. Tre olika för tillfället uppförda baracker tillkännagåfvo att tre särskilda band törenat sig.