Göteborgsposten – 11 oktober 1869, sida 2

ii och öfverheten genom gudomlig ordning ålagd lag synes oberättigadt. Konungen af Baiern har till sist måst upplösa dep-kammaren. Skrifvelsen härom upplästes, då kammaren skulle för åttonde gången skrida till val af ordförande. Senare Post. Hvad står i sjelfva verket på i Frankrike? Det ser brokigt ut derstädes, och det är fara värdt, att de hetsiga republikanerna skola blåsa upp en brand d. 26 Okt., den dag då enligt deras förmenande lagstiftande kåren borde senast sammanträda, hvilken brand regeringen kanske skall släcka i blod och begagna sig af, tör att öka sin styrka. Rappel föreslär tillochmed uppförande af en ny upplaga af bollhusscenen d. 20 Juli 1789 och utropar: za Vensterns 40 deputerade infinna sig på Bastilleplatsen. De bära på sina bröst icke folkrepresentanternas skärp — ty detta har qvarblifvit på Baudins lik — utan det trefärgade bandet. De samla sig på denna plats, från hvilken alla befrielser utgått, oböjliga, beslutsamma, fredsamma, utan att ens ha till sitt försvar mot polisen den upproriska pistol, hvaraf insurgenten Louis Napoleon begagnade sig i Boulogne, eller den lagliga pistol, som folkrepresentanterna Charras och Changarnier hade till hands natten till d. 2 December. Vid öfverenskommen timme sätta de sig i rörelse och tåga till fots genom Paris. De gå tysta genom boulevarderna, såsom det tredje ståndet gjorde, då det drog genom Versailles, med rättens fasthet och värdighet. Och så har man detta upphöjda skådespel af en grupp af män, hvilka äro starka genom sina samveten och mandat och samtidigt gifva lagen detta bevis på lydnad! Till ett antal af 40 ha de begifvit sig från Bastilleplatsen, och i hundratusen skola de ankomma till Place de la Concorde. De skola följas af hela Paris jubel. Detta upprop, som är undertecknadt Charles Hugo, men antages förskrifva sig från Victor Hugo sjelf, har väckt den största sensation i verkstäderna och bland arbetsklassen, hvilken lättast förstår ett dylikt språk, som erinrar om fordna dylika revolutionära meningsyttranden. Medlemmarne af den s. k. respektabla venstern, såsom Favre, Simon, Garnier-Pages, Pelletan m. fl, skulle ha sammanträde, för att öfverlägga om, hvad åtgärder som borde vid tagas. Låta dessa män sig ryckas af folkrörelsens höga vågor, så kan en farlig kris inträffa; göra de deremot motstånd, så är det slut med deras ställning inom partiet och äfven med deras popularitet. Kortligen, dilemmat är verkligen svårt. Det nummer af Rappel, hvari den re volutionära proklamationen stod, afsattes samma dag i ett antal af 80,000 exemplar. Härtill komma arbetareoroligheter, hvilka redan kostat menniskolif och naturligtvis måste bidraga till rörelsens våldsamhet. Vihänvisa till dagens telegram, hvad angår oroligheterna i Aubin. I S:t Etienne antaga arbetsinställningarne allt större proportioner. Man talar äfven om dylika i Paris. Denna revolutionära stormby näres ej ringa af den öppna kampen mellan regeringen och republikanerna i Spanien. Der ha republikanerna under senare åren med stor ihär dighet bearbetat massorna, och deras propaganda genom föreningar, klubbar och komitöer omfattar hela landet. De ha upprättat 2,300 politiska föreningar, hvilka omfatta hvarje stad, hvarje den minsta plats med 500 ianevånare. Visserligen söka regeringsorganerna att framhålla de upproriska såsom förskingrade på alla håll och kanter; men äfven dessa gynnsamma uppgifter visa, huru utbredt upp roret är, hvilket jemväl framgår af regerin gens förslag till cortes, att hon måtte bemyn digas utskicka deputerade med officielt upp drag att medverka till ordningens återupprättande i landsorten. Alla klubbar i hufvudstaden och landsorten ha stängts, och de frihetens srivilligaatväpnas, hvilka ej bidraga till ordningens upprätthållande. Ä Kejsaren af Österrike ämnar personligen bevista Suezkanalens öppnande, men dessförinnan aflågga ett besök hos sultanen i Konstantinopel. Kronprinsen af Preussen, som i Wien fi rats å högsta ort, har äfven emottagit besök af rikskansleren grefve v. Beust. Kejsarinnan Eugenie lemnade Venedig d. 6 d:s. Inom Preussens deputeradekammare har finansministern framlagt budgeten för 1870, jemte ett låneförslag om 13 mill. till inlösning af skatteanvisningar. För 1870 är ett återupprättande af jemvigien i budgeten icke möjlig, fastän de nya utgifterna till det yttersta inskränkts. Bristen uppgår till 5,000,000 thaler, för hvars betäckande föreslås en tillökning af 25 94 i inkomst-, klass-, qvarnoch slagtskatten.