Göteborgsposten – 11 oktober 1869, sida 2

upproriska friskaror. De republikanska skarorna i provinsen Catalonien kunna, fastän de. blifvit till en del slagna af Palacios, ännu icke anses för sprängda, utan följa carlisternas taktik att ingenstädes hålla stånd mot regeringstrupperna, utan draga från plats till plats under, såsom regeringstidningarne säga, brandskattningar och plundringar. De republikanska frivilliga från Reus, Prims födelsestad, ha förklarat sig emot regeringen och anslutit sig till den cataloniska rörelsen ; de förstöra såväl telegrafer som jernvägar. I trakten af Martorell skall den republikanske deputeraden Joarizti från Manresa hafva blifvit slagen i spetsen för en skara. En annan cortesledamot, arbetaren Noguero, har i sin provins Huesca bildat en upprorsskara, hvilken äfvenledes upprifvit jernvägsskenorna och öppnat sängelserna. I Andalusien haserar ännu en friskara om 200 man; i Jerez och andra städer råder stor rörelse; mellan Santa Elena och Vilches, å linien från Madrid till Bejar, ha jernvägsskenorna upprifvits. I Galicien har en skara om flera hundrade personer tagit flera tjenstemän i Orense till fånga. I ett senare telegram från Madrid af d. 6 d:s heter det, att republiken utropats dagen förut i Grandezza la Carolina. En utspridd ministeriel underrättelse om, att de upproriska blifvit slagna vid Salvochea, Reus, nar icke bekräftat sig. I allmänhet söka regeringsorganerna att låta verlden förstå, det saken ingalunda är förtviflad, snarare tvärtom. Så heter det i ett telegram från Madrid, att regeringen anser upproret slutadt, att Åbesolkningens anda är god och att de till Cuba bestämda trupperna afgå dit, i trots af den agitation som råder i Spanien. Nen visst är, att regeringen har i närvarande stund en brydsam ställning, ty allt beror på, om de trupper, som hulpit Serrano och Prim i att fördrifva Isabella, nu skola vara ett lika villigt redskap till att kufva det republikanska upproret i de olika provinserna. Svika trupperna blott på ett enda ställe, så skall regeringens ställning vara utomordentligt kritisk. Såsom vi förut sagt, alla dessa rörelser och hvälfningsförsök skulle ej kunna utöfva något märkligare inflytande på stämningen, om det icke visade sig, att den nu pågående starka republikanska rörelsen på pyreniska halfön ut ofvar ett stort inflytande på det beslägtade partiet i Frankrike. De radikala franska tidningarne äro f. n. eld och lågor; de betrakta de spanska republikanernas sak såsom sin egen. Så kan Råveil redan d. 2 d:s skrifva: Den (af republikanerna) eustämmigt antagna planen går ut på att kasta sig in i bergen, att locka trupperna dit och att sysselsätta dem der, för att sålunda blotta de stora städerna på militär samt betrygga folkets seger. Då man så först segrat i provinserna, skall der bildas en folkarme, hvilken skall rycka mot Madrid. Denna plan kan uppenbarligen lyckas, om den utföres med kratt och folket motsvarar de förväntningar, som hysas af de män, hvilka uppoffra sig för detsammaL. Det är likväl ej nog med att de franska republikanerna sysselsätta sig med den spanska republiken. De ha äfven mycket att göra med sina angelägenheter inom landet. Det är uppskolvet med den lagstiftande kårens sammankallande till d. 29 nov., som sysselsätter dem — men ej blott dem, utan äfven andra. Så har en af de 116 interpellanterna, dep. Laroche Joubert, offentliggjort ett bref till Emile Ollivier, hvari han säger: Jag tillstår, att jag är orolig för tramtiden, och jag spörjer mig sjelf, om hvad som skall tima, ifall några otåliga deputerade sätta sig i hutvudet att d. 26 okt. vilja infinna sig i Palais Bourbon. Mängden skall icke underlåta att följa dem, och dertill en lidelsefull massa hvilken kan lätt sättas i rörelse. Dertill skulle blott erfordras ett par ord till folket; det skulle bli den gnista, som antänder krutet. Regeringen skulle utan tvifvel med de mäktga medel, hon har till sitt förfogande; lätt kunna så bugt med ett uppror; dock kunde motsatsen äfven lätt bli fallet — i borgerliga strider måste man vara förberedd på allt, äf ven på det mest oväntade. I första fallet skulle Frankrike komma under en diktatur; i det andra skulle man ofelbarligen utropa republiken. Men himlen må veta, att det med nuvarande statsskuld och långt gående partisplittring ej skulle vara något synnerligen lägligt ögonblick att hos oss införa denna regeringsform. Sålunda skulle en konflikt d. 26 okt., huru den än komme att ullalla, vara en verklig olycka. Huru sannt detta än är, har likväl t. ex. den gamle Raspail i bref till sina valmän förklarat, att han i kraft af sitt mandat skall vara på sin post och den 26 okt. precist kl. 1!(, infinna sig vid sessionssalens dörr. Alldenstund säkerligen flera än h in CA Ph 1 dip lo dd