Göteborgsposten – 8 oktober 1869, sida 3

dom som Jean kinck köpt i närheten af (juebwiller är högst obetydlig. Kinck köpte den redan för två år sedan. Auktoriteterna i Colmar spana nu efter en arbetare från en fabrik i närheten, denne arbetare, som har ett dåligt rykte, lemnade nemligen staden på samma gång. IIvad Gustave Kinck beträffar, så är det ännu igalunda klart, hvilken roll han spelat i hela saken. Under sitt uppehåll i Gucbwiller (under första delen af September månad) blef han ofta af sina antörvandter tillfrågad hvarest hans fader vore. För hvarje gång bleknade han och blef förlägen. En dag sade han tillochmed till en af sina slägtingar: — Yräga mig ej om min fader. Aldrig skall man få veta, hvad han gör och hvart han tagit vågen. Tranpmann blef d. 3 Okt. anyo förhörd och konfronterad med flera personer. Ilan uttryckte sin förvåning öfver att man visade honom för så manga personer — och tillade skrattande, att det måtte vara för att visa honom som ett underdjur. Ilan vidhåller för öfrigt med sin gamla energi sitt försva stem och säger, att i fall han hade penningar, så skulle han, liksom så många mördare före honom, undgå dödsstraffet. I Fredags egde de mördades jordfästning rum i Tarcoing, deras födelsestad. De sju likkistorna anlände d. 29 Sept. och redan qvällen förut var sorgekapellet satt i ordning för deras mottagande. Alla stadens verkstäder voro stängda: det var en ordentlig sorgefest. Begrafningen egde rum från kyrkan St. Christophe, hvarest auktoriteterna, kommunalbeStyrelserna och så godt som alla fabriksegare från närheten infunnit sig. Liktagets uppbrott från kyrkan försiggick under den djupaste rörelse. Modrens bår bars i spetsen och raden slutades af den stackars lilla flickans kista. Folket var djupt gripet af denna syn, och då och då gick det liksom en rysning af harm och sinnesskakning, då tåget stannade och presternas sång af De profundis öfverröstade solkmassans mummel. —— AA — 1 ———