Göteborgsposten – 7 oktober 1869, sida 1

— Du är on barnslig toka. — Men, återtog Pauline, jag förstår ej hvartill hela intrigen skall tjena om Maugeville redan älskar baronessan de Planche-Mibray. — Det är ju den känslan vi skola bekriga. Pauline svarade icke ehuru det var ögonskenligt att hela komplotten förorsakade verkliga samvetsqval. Idons ringning på portklockan afbröt dock hennes tankegång. — Gå in i mitt toilettrum, jag vill ej att de genast skola se dig, sade Corinne och öppnade en liten sidodörr. — Hvarför skall jag gömma mig? — Emedan jag först af allt vill veta om denne LGon, som är ruinerad, kan betala mig mina hundratusen francs. Pauline försvann genom dörren och Villenave åtföljd af Manuel de Maugeville trädde öfver tröskeln. — Jag trodde, sade Låon, att Pauline var här. — Hon var här också för några minuter sedan. — Har hon då redan lemnat dig? — Du är alltför nyfiken, svarade Corinne och räckte med en behaglig rörelse handen åt Manuel och sade: M:r de Maugeville, jag misstar mig ju icke i den förmodan att det är er önskan att ega ett porträtt af Madeleine, som fört er hit? — Ja, svarado Manucl, men hur har detta porträtt kommit i Paulines händer? — Pauline köpte det på auktionen efter Celine, hvilken som ni vet var mycket införlifvad med Madeleine. Hon betalade taflan med stackars tvåeller tretusen francs, som för en Perignon är mycket godt köp. (Forts.)