Göteborgsposten – 7 oktober 1869, sida 1

modadt rycktes från honom och de minderåriga barnen. Sedan dess blef han mera tungsinnad, och då han städse i sitt hem saknade den vän, som så ömt förljufvat hans lefnad, sökte han förströelse bland vänner, hvilket ibland förledde honom att glömma de stränga pligter, förmän fordra af underlydande. Litet mera eftertanke å ena sidan, litet mera konsideration å den andra hade så tror man — kunnat förekomma den katastrof, som nu inträffat och väckt allmänt deltagande. Närmaste anledningen till den sorgliga händelsen lärer hafva gifvits af några visserligen vigtiga men ej oersättliga papper, dem Hallgren emottagit men förlagt på något ställe, som han sedan ej kunde erinra sig. Hallgren, som kort förut skall hafva fått emottaga en allvarsam skrapa med bes nd hotelse att, i händelse han ånyo gjorde sig skyldig till någon tjensteförseelse, varda från sin befattning skiljd, lärer hafva varit på väg till sin fö man för att bedja om öfverscende, men emellertid, uppskrämd och förvirrad som han var, ej vågat sig in till honom, utan istället beslutat sig för att genom sjelfmord undandraga sig den väntade svåra följden af sitt fel. Huru härmed förhåller sig torde utrönas genom den polisundersökning, som lärer komma att hållas. De olycksaliga papperen äro nu återfunna. Söndagen d. 26 September under det gudstjensten pågick i Kalmar cellfängelse, beredde sig en långe, f. d. hemmansegaren C. O. Eriksson Wirsen från Misterhults socken, tillfälle att förkorta sitt lif. Efter gudstjenstens slut befanns han i upprättstående ställning bakom dörren, som alltidunder pågående gudstjenst är öppnad på glänt, hafva hängt sig. Som vaktknekten, hvilken flera gånger passerat dörren, sett honom stående bredvid densamma, hade han ej kunnat miss tänka något. W. var den 24 dept. utsläppt från cellsängelset efter utståndet straff för första resan stöld, men häktades dagarne derefter, sedan han på åtskilliga ställen under hemvägen begått tjufnadsbrott. Resestipendier för läkare. Till erhållande af ettdera af de tvenne tör civile läkare anvisade resestipendier, det ena å 1,800 rdr och det andra å 1,200 rdr, ha hos sundhelskollegium anmält sig provincialläkaren. G. Bolling och t. f. stadskirurgen i Arboga E. W. Erhardt. Det mindre stipendiet har åter sökts af badhusläkaren i Söderteljo W. Bagg stedt, distriktsläkaren i Ronneby 0. Neyber, läkaren vid kronohäktet i Norrköping W. Bergsten, amanuensen vid serafimerlasarettet W. Ekecrantz, stadsläkaren i Enköping E. Westerlund och föreståndaren för Göteborgs me diko-gymnastiska institut E. W. Wretlind. Svenska ofsicerare i fransk tjenet. Två svenska officerare, löjtnanterna L. J. Schubert och C. O. E. Weijdling, ha någon tid tjenstgjort i Algier och der gjort sig mycket bemärkta. Attonbladet meddelar två dokumenter, i hvilka bäda dessa officerare omnämnas på ett hedrande sätt: det ena en akrilvelse från franske chargå datfairen i Stockholm till vår utrikesminister, det andra en skrifvelse från franske öfversten C. de Sonis till krigsministern, general Abelin. Danska riksdagen öppnades, som förut i telegram omnämnts, i Mändags. Sedan pastor, d:r Bloch-Suhr sörrättat gudstjenst i Slottskyrkan samlades båda thingens medlemmar i PFolkethingssalen. Bland åhorarne märktes den slesvigska dam komiten och i diplomatlogen hade Frankrikes, Englands och Rysslands sandebud tagit plats. Straxt efter kl. 12 midd. anlände konung Kristian IX med svit och uppläste trontalet, som var af följande lydelse: Vår konungsliga helsning! Den glädje, hvarmed riksdagen ifjor mottog budskapet om kronprins Frederiks förlofning med prinsessan Lovisa, var oss en borgen för det hjertliga deltagande, som vår sons äktenskapliga förening, hvilken nu egt rum på Stockholms slott d. 28 Juli d. å., skulle möta hos hela folket. Detta deltagande har gifvit sig tillkänna öfverallt, der vår högt älskade svärdotter vid kronprinsens sida första gången har framträdt i sitt nya fådernesland. Vi ha förut haft tillfälle att uttala vår tacksamhet till de enskilde, men vi framföra den här till hela det danska folket genom dess korade mälsman. Också från hinsidan landets gränser, namneligen från danska män och qvinnor i Slesvig, ha vi och det unga paret mottagit rörande bevis på deltagande och i hängifvenhet. Likasom vår glädje har varit deras, I så är deras sorg också vår. Lika så fast som de tro I vi på en återförening at det som är och vill vara danskt. Väl har den kungliga preussiska regeringen i icke funnit tillräcklig anledning i förhallandena till att återupptaga de påbörjade förhandlingarne om i denna sak; men vår öfvertygelse om hvad rättvisa och begge staternas välförstådda intresse kräfver, ar så orubblig, att vi detta oaktadt icke kunna uppgifva förväntnin om, att ett motsvarande erkännande skall göra sig gällande hos den kungliga preussiska regeringen och leda till ett afvörande, som kan befästa ett varaktigt vänskapligt förhållande mellan Danmark och det Nordtyska förbundet. Med fasthet och kraft skrider folket framåt mot ett större materielt välstånd och andlig utveckling. Nyligen är en vigtig del af den jutländska Östbanan oöppnad för samfardseln och med ifver fortsättas de — —— — ———