FÖRSTA DELEN. IL Mot slutet af April 186.., en af dessa vackra solljusa eftermiddagar då Champs-Elysces, Vavenue de PImpceratrice och Boulognerskogen hvimla af präktiga ekipager och eleganta kavaljerer, ådrog sig isynnerhet en klart blå landålett, dragen af ett par frustande irländska fuchsar, den allmänna uppmärksamheten. Två qvinnor, tillhörande den verld, åt hvilken man gifvit så många olika benämningar, hvilade sig i halft liggando ställning mot landålettens svällande dynor. Båda voro unga och vackra, klädda med den utsöktaste elegans och besvarade med tjusande smålöjen de helsningar och artigheter, hvarmed de i förbifarten uppvaktades af de mötande kavaljererna. Den ena af dessa qvinnnor var en storhet i sin krets. Hon hette Corinne Destremont, hade uppträdt i subrettroller på Delassements-Comiqnes samt för ett år sedan af tyske bankiren Schvitzberg blifvit prydd med de diamanter, med hvilka hon nu bländade. Den andra var en liten helt ung, vacker och ännu okänd aktris, men började att göra sig bemärkt. Hennes namn var Pauline Rågis. Ifrån att nästan uteslutande draga männens blickar till sig, sågo Corinne och Pauline sig ensamma och glömda.