Göteborgsposten – 30 september 1869, sida 1

med undantag af det i vattenkonsterna sakta sorlande vattnet. M:r de Planche-Nibray satte sig på kanten utaf en af de vattenkonsterna omgifvande marmorbassinerna samt framtog en cigarr och började röka. Men det var hvarken för att inandas den friska nattluften eller sjunga en sonett till stjernorna, som han dröjde på detta ställe. Han hade blicken stadigt fästad på lindansarnes teater, oaktadt der nu var lika tyst som annorstädes, så föreföll det honom likväl som om den fara, hvarutaf han trodde Maugeville hotas, skulle komma derifrån. När han tillbringat ungefär en halftimma på detta sätt, gled en af skjulets dörrar ljudlöst upp och en skugga aflecknade sig mot stenläggningen. Baronen darrade, han igenkände den lille zigenaren. Barnet såg sig uppmärksamt omkring åt alla sidor, men varseblef ej m:r de Planche-Mibray emedan hans skugga förblandades med den från vattenkonsten. Gossen smög sig nu fullkomligt säker och började att af alla krafter springa i riktning mot rue de Paris. Baronen var nära att rusa fram, spärra vägen för honom och hålla honom fast. Men hvad berättigade honom dertill. Han kunde ju icke hindra detta barn från att gå ut, såvida han ej ville bli de Maugevilleis medbrottsling. Han följde dock honom tätt i spåren utan att göra ringaste buller. På rue de Paris i närheten af posthuset fanns ett slags värdshus eller krog, hvilket af stadens styresmän fått rät