erfarenhet. Man godkände profverna. men de voro för dyra och skulle ej kunna konkurrera med de billigare tyska varorna. Åtg der böra dock kunna vidt: men närmare underrättelser böra inhemtas. IIr C. X. Ofverberg i London håller just på att inrätta en försäljningslokal för svenska varor. Omen enskild man ville göra detsamma i Paris, trodde tal. att det skulle blifva af gagn. Man borde i alla händelser vara den man tacksam, som så varmt tagit sig an den mindre industrien. Tal. frågade emellertid. hvarfor ej fabrikanterna i Nark. Som dock vore formöget folk, tagit något steg för att här etablera forsäljningsmagasin, då det skulle varit dem lätt. — Något som försvårade exporten af husslöjd vore ett eget drag hos folket. Unga köpmin härsti des hade försökt att uppköpa t. ex. lagakärl för e port. Men så snart uppköp skedde i stort höjde Jarne genast prisen ända till dubbelt. Iindometillverkningen af möbler spelar en stor roll bland industrierna häromkring, och fägnesamt vore att den vunnit erkännande utomlands. Tillverkarne ämna nu uppsätta försäljningsmagasin här, och dock vore de anspråkslöst, obemedladt folk. En annan husslöjd vore Moratillverkningen af symaskiner, som gätt ganska lånet. Tal. trodde således att husslöjden ej vore utdöd här i landet, den borde blott förenas med briksarbete såsom det sker i Schweitz. Man vinner igenom sabriksarbetets kraft utan dess slafveri. Detta har ärven skett i Schweitz, men skilnaden är att då man i det senare landet betalar sina arbetare för att de skola lefva. så betalar man dem i Mark för att de skola svälta. Om fabriksidkarne i Mark ville mindre lefva i sina traditioner från skyddssy stemets tider, skulle det icke skada. : Ur Fo Lichtenbery anmärkte att vår husslöjds alster vore vida billigare än t. ex. i Tyskland, och om de vore kända der, skulle de helt visst finna afsättning. Första steget härtill vore en exposition af dylika varor härstädes, så att de bletve pröfvade af ina köpmän. Årven tyska köpmän skulle då utan tvifvel snart hitlockas. Grefve Sparre yttrade att detta just vore hvad han afsett med de föreslagna expositionerna. Men man måste framkalla de små industriidkarne: ty de äro så blyga att man rent af måste taga dem vid hornen. För detta ändamål vore de små expositionerna i landsorten af gagn liksom en början till ofta återkommande expositioner i Göteborg eller helst en permanent sådan. Man hade tänkt på en exposition i Borås nästa år, men måhända kunde den redan då förläggas till Göteborg, enär Kind och Mark i alla fall ha så stor beröring med denna stad. Expositionen kunde då afses äfven för andra län. Men härför behöfdes lokal. — Hvad beträffade frågan om exportbolag så hade ett sådant det för sig, att de uppoffringar, hvilka alltid förekomma då det gäller att bryta isen för något nytt, lättare skulle kunna bäras af ett bolag än af enskilde. Detta skulle dock sedermera lemna rum för enskilda. Hvad beträffade det schweitziska exportbolaget så hade det nog äfven gagnat industrien inom sitt land. De män som det utsander öfver hela verlden bibehålla alltid nog af sin nationalitet för att stå i en viss relation till hemlandet och hemta varor derifrån. — Hvad som vär i landet fattades vore en närmare relation mellan köpmannen och arbetaren, och denna skulle associationerna åstadkomma. En sådan vore ifråga att bildas i Borås. — kn svårighet vore för industriidkaren att lemna sina gamla agenter. kn del fabriksidkare i Mark hade sändt ett icke obetydligt parti väsnader till Ostindien och man hoppades att denna export skulle bära sig. Om fabriksidkarne i Mark setalt sina arbetare litet, så vore detta naturligt, ty de senare ha behöft arbete. Detta vore nästan en naturlag, men genom att öppna nya industrigrenar skulle man tvinga fabrikanterna att betala bättre. Prot. v. Schoultz ansåg associationerna vara en kraftig häfstång. Om man lemnar den enskilda företagsamheten åt sig sjelf kommer den ej ur fläcken, den eger dertill för liten energi. Genom sitt läge och andra förhållanden är Göteborg rätta platsen att lemna denna hjelp. Tali föreslog att en komite vid nägot tillfälle mätte få i uppdrag att vidare utreda detta vigtiga ämne. Hr Hedlund frågade hvarföre ej de rike fabrikanterna i Mark utsände agenter liksom man alltid gör i utlandet. Lyckas det ej med att utsända agenter, så lyckas ej något exportbolag. Tal. fann det underligt att gärdsarihandlarne, hvilka förut voro tabrikanternas kolportörer, kunde så hastigt dö ut efter näringsfrihetens införande. Hr P. Vurstenbery anmärkte att de rika fabrikanterna i Mark troligen ej behöfde utsända agenter, men de som behöfde det, hade ej råd dertill. Förordade en permanent exposition, på det att köpmännen och den enskilda företagsamheten måtte kunna upptäcka hvilka artiklar som kunde löna sig att sysselsätta sig med i stort. Gretve Ehrensvärd erinrade om att år 1871 blifver härstädes allmänt landtbruksmöte med åtföljande exposition, hvilken det ej vore skäl att ga i förväg. Grefve Sparre medgaf detta och tackade prof. vy. Schoultz för hans impuls i afseende på tillsättande af en komite. IIr Hedlund förordade en permanent exposition. IIr J. J. Dickson påminde om det stora intlytande som fraktkostnaden har på en varas säljbarhet. Väfnader vore beklagligtvis voluminösa. Det vore derföre ej skäl att man beslutar sig för en permanent industriexposition, innan man vet hvilka artiklar som tåla fraktkostnaderna. Grefve Sparre förordade att vänner af frågan skulle sammanträda och radgöra om förhållandena. Gretye Ehrensvärd ansag att man skulle kunna få närmare upplysningar af prisdomrarne vid expoSitionerna i Borås nästa år och härstädes år 1871. Sedan gretve Ehrensvärd tackat grefve Sparre tör det initiativ han tagit, åtskildes mötet kl. 24 e. m. Göteborgs segelsällskap hade i går aftan sin ordinarie sammankomst. vid hvifEer