Göteborgsposten – 29 september 1869, sida 1

— Jag vet icke, låt mig höra. — Iåtom oss gå tillbaka till hotel LOard. Bonnard skaffar oss nog hist och åkdon. Vi fara oförtöfvadt till Planche-Mibray der du dröjer ett par veckor så att Fanpelucke hinner lemna orten. — Min bäste Mibray, svarade de Mangeville satiriskt, det är eget att du ej förändrar dig. — Hvarför skulle jag förändra mig? — Kommer du icke ihåg att vi alltid vid regementet kallade dig broder predikaren, emedan du alltid uttröttade oss med dina moraler. Baronens svar bestod i en axelryckning. — Du skulle bara se min flamma. Tänk dig en den skönaste zigenerska, som ännu funnits. — Du glömmer att hon har en man med ett vildt sinnelag. — Det ökar blott tjusningen. — Går du verkligen dit i afton? — Ja, men först skola vi se dem dansa. Vännerna hade nu kommit till place des Fontaines samt gingo in på den af skrattande och applåderande åskådare uppfyllda teatern. Pajazzon slog på trumma ackompagnerad af Fanfreluchees hustru, som smällde med sina kastanjetter. Fanfreluche spatserade utefter linan, bärande zigenargossen på skuldrorna och flickan på sin utsträckta arm. M:r de Planche-Mibray drog sig så nära som möjligt intill scenen för att rätt kunna betrakta den qvinna, för hvars skull hans vän riskerade så mycket.