Göteborgsposten – 29 september 1869, sida 1

De svenska skarpskyttarne som besökt skjutsesten i Horsens ha tätt en liten aning om att man far illa i fält, till och med då man ej går ut emot fiender. Det är emellertid glädjande, att Sverige varit väl representeradt der. Danskarne ha förvånats ot ver de svenska skarpskyttarnes ståtliga hällning, kraftfulla växt och yfviga skägg. Allt mera tydligt blir, att i den nyare krigskonsten intager skjutsärdigheten ett vigtigt rum. Det är icke nog att goda vapen anskatfas och att mycken ammunition bortskjutes, utan att beggedera användas vil. Men skjutskicklighet vinnes ej utan ihärdigt arbete på fullt allvar, och det var sannolikt derföre som Sveriges absolut talrikaste skarpskyttekår vid den stora täflingsskjutningen här relatitt skör sämst. att ibland misslynt göra den frågan: hvarför Men så lugnar man sig och säger: kansko Ännu är uppmärksamheten mest riktad på riksdagsmannävalen. De utsalla stundom si och stundom så. Man kan ej underlåta i I blir han icke så oätven. Ett taktum är, att ett ganska stort antal nya riksdagsrn blifvit valda, och att åtskilliga som icke blifvit återvalda skola saknas, särdeles i utskotten. Men valet i Södertörn är at ett alldeles specielt intresse, och ni skall ej misstycka att jag om det yttrar mig något vidlyftigare. Hvem skulle väl d. 16 sistl. Maj ha velat hålla ett vad på framgången at frih, Knur Bondes kandidatur till riksdagsman för Sö-: dertörn, såvida rektor Siljeström uppställdes såsom motkandidat? Och likvist är nu den förre definitivt vald. Frih. Bonde har vunnit en liten seger; men hr Siljeström har lidit ett stort nederlag. Under den förlidna riksdagsperioden blef hr Siljeström högt uppburen af nästan hela tidningspressen; han lade också an derpå med mycken omsorg. Äfven då hans antöranden i Andra kammaren blott delvis kunde höras uppe på referentläktaren, återgåfvos de fullständigt i de större tidningarne. Råkade han på betänkliga afvägar, dref han oriktiga satser, gjorde han sig skyldig till inkonseqvenser och till personliga anfall — Jhan klandrades aldrig derföre. Han kreerades till en auktoritet, särdeles i afseende på solkundervisningsväsendet. Men hvad han egentligen ville, hurudana hans åsigter verkligen voro beträffande folkskolan, sättet för dess ordnande och omtånget för dess verksamhet, ja derom fick kammaren blott en dunkel aning. Endast det blef uppenbart, att allt hvad andra skolmän föreslogo, det förkastade han, och emedan han nu var en erkänd auktoritet, så trodde man på de förkastelsedomar som han afkunnade. Sjelf skoningslös, bemöttes han skonsamt äfven af dem som han utmanade. Endast en gång riktades mot honom en skarp och befogad anmärkning, det var då det gällde pensioner åt en del enkor och saderlösa. En af dannemännen pikade hr Siljeström i anledning af den statspension han uppbär för obotlig sjuklighet, hvilken, enligt uppgift, gjorde honom oförmögen till allt själsansträngande arbete. Men hr Siljeström anade hvad som komma skulle, och var ej uppe i kammaren den dagen. Hufvuddraget i hr Siljeströms skaplynne är en obegränsad missbelätenhet. Han är missnöjd med det befintliga och aldrig tillfredsställd med det som foresläs af andra. Om man läste hans anföranden — alltid i afseende på det formella fulländade, ty han är en utmärkt dialektiker — så, när man kom vill slutet, fick man aldrig någon redig föreställning om hvad han ville sätta istället för det som han förkastade. Men ändå var den allmänt rådande föreställningen att han skulle bli återvald, han nästan säkrare än alla andra. Hvartöre icke H så har skett, kan emellertid ganska lätt förklaras. Utan att ana det, har han sjelf tillsintetgjort de stora sympatier som han åtnjöt inom valdistriktet i September månad 1866. Isans anhängare då voro större kritici än han anade. När frih. Knut Bonde intör valmännen i Södertörn spelade på protektionismens dragharmonika, så förklarade hr Siljeström att han omöjligt kunde göra sammaledes. Ett så trimodigt språk satte hans valmän värde på. Men väl invald, gjorde hr Siljeström snart en stark öfverhalning och fastnade i landtmannapartiet, der man gjorde i protektionism för att fånga bondgubbarne. Ilans valman började betvifla hans karaktersstyrka. Hans aktier söllo åtskilliga procent når han, unåertryckande all sjeltständighet, medverkade tul det skabrösa riksgåldsfullmäktigsvalet, icke en, utan två gånger, och då äfven han kastade intelligensen öfver bord, ehuru han velat gå och gälla tör intelligensens förnämste måls