Göteborgsposten – 28 september 1869, sida 2

U legat i en djup sömn, och att de tidningar, som nu föra ordet, ej tala om en herrskare, som ännu håller regeringstyglarne i sin hand, utan om en störtad regering och en fördrifven dynasti. Hvad som för närvarande tryckes angående kejsaren, hans hof, hans lif och hans regering, det kan endast jemföras med hvad som skrefs och såldes på våra gator om konung Ludvig Filip under de dagar, som följde på Februarirevolutionen 1848. Det är klart, att den nuvarande regeringen mycket ogerna vill på nytt tillgripa några pressförföljelser, hvilka äro gagnlösa gentemot våra republikanska tidningars växande styrka och mörka bestämdhet; amnestien är uppenbarligen inledningen till ett regeringssystem, som vill försöka, huru långt man kan komma med pressens oinskränkta fri het och strafflöshet. Jag är långt ifrån att tadla det nya systemet, eftersom det gamla regeringssystemet uppenbarligen gjort bankrutt. Men det är ett oförnekligt taktum, att den republikanska pressen, fri och folklig som den är, skall bli regeringens öfverman. Detkan endast vara tal om en tidsfråga, emedan det är omöjligt, att något slags statsinstitution i landet kan hålla stånd emot så våldsamma och hatfulla angrepp som dessa. Den verkan, som den republikanska pressen här utlofvar, får icke bedömas efter engelska förhållanden, ty i England sätter hvarje slags utsväfning sig sjelf i misskredit, under det att det hos oss städse är den yttersta graden af djerfhet, som lockar mängden och drager den allmänna meninge till sig. Det kan ej förnekas, att våra antikejserliga tidningar äro i bög grad populära och allmänt läsas, under det att hvarje tidning, som tager till ordet för det motsatta partiet, utöfvar ett så ringa inflytande på den allmänna meningen, att den lika gerna kunde upphöra. Våra arbetare läsa inga andra tidningar, än Reveil och Rappel); de slå sig tillsammans i små partier, för att köpa och läsa dessa sina älsklingsorganer. Reveil har de flesta anhängarne bland den arbetande klassen; Rappel deremot, som är mera litterär och pryder sig med Rocheforts namn, läses företrädesvis inom de högre kretsarne, men slår likväl äfven djupa rötter inom de lägre lagren af samfundet. Dessa båda ledande organer inom vår republikanska press utbreda dagligen med en ifver, som endast växer med deras framgång det hat och isynnerhet det förakt mot regeringen, som i Frankrike alltid varit revolutionens egentliga början. Denna skildring är onekligen mörk; men alt den ej viker långt ifrån sanningen, det bevisas deraf, att äfven sådana tidningar som Patrie och La France uppfatta förhållandena på alldeles samma sätt. France? sä ger: Missbelåtenheten har åter inkräktat alla hjertan; utan denna feberaktiga ångest eller rörelse som beherrskade den i Juni, har na tionen likväl förlorat den tilltörsigt, som hon återfått; ett obestämdt tvifvel, som forttarande stiger, har ånyo fått makt med sinnena. Tecknen af denna olyckliga ställning springa isynnerhet under de sista dagarne i ögonen; stigningen i penningaffärer såväl som i industri och handel är bruten, och de osannolikaste rykten bli trodda I går upprördes man iillochmed af hjernspöket ett statsstreck, och i dag är man icke ovillig att tillägga en meningsyttring af en liten grupp deputerade för d. 26 Oktober en allvarlig betydelse. Att den allmänna meningen blifvit till den grad känslig, är ett otvetydigt bevis på ett sjukligt tillstånd. Till Köln. Zeit. skrifves från Paris: Det framgår temligen tydligt af nästan alla artiklar i parisertidningarne, att de inre törhällandena icke skola kunna ordnas annorlunda, än genom en radikal kur. För några dagar sedan förhandlade man om kejsarens förestående ändalykt, nu diskuterar man kejsardömets upplösning?. Republikanerna vakna åter upp urasin långa sömn, och sjelfva Gueroult i FOpinion nationale, som förlorat en af sina medarbetare derför att bladet ej var för honom till räckligt republikanskt, försäkrar, att äfven han är republikan, men att han vill ha en fredlig ombildning af författningen. I sitt nummer för i dag offentliggör Å!Op. nationale prins Louis Napoleon Bonapartes proklamation från Boulogne (1848, kort efter revolutionens utbrott), hvilken slutar med orden: Lefve Republiken! — Aveuir National meddelar en berättelse om nationalkonventets möte d. 21 Sept. 1792, på hvilket konungadömet afskafsades i Frankrike. Moniteur säger: Den närvarande ställningen är hvarken nyttig för regeringen eller landet. En ministör utan sammanhållning, ntan yolitiskt program fasthåler egenginnjijot