Göteborgsposten – 27 september 1869, sida 2

de Chemin de fer du Nord och som just ettafruntimmer med fem barn liknande dem, hvilka 3 mera blefvo mördade, sökt att få träffa de Den omständigheten, att familjen syntes var. samma stad som Kinck påvisade ytterligare ett sammanhang dem emellan. På Måndags morgon hade Kinck visat sig förvirrad, då han ankom till hotellet. Han hade då med en vän, hvilken kallade honom för du och som således var antingen hans slägting eller ock hans förtrogne. Denne gick upp med honom på hans rum. Efter en stund kommo de åter ned och gingo ut. Ingendera hade sedermera synts till på hotellet. Vid en undersökning, som der blet anställd, anträffade man i ett skåp blodiga kläder och likaledes af blod fläckadt linne samt en näsduk, liknande en hvilken blifvit funnen i ett af offrens fickor. Ytterligare fick man veta, att Söndags afton hade en man, som mycket liknade Jean Kinck, kommit in hos en jernhandlare på rue de Flandre, köpt en hacka och en spade under förevändning att han skulle arbeta i sin trädgård. Han hade emellertid visat 8 dessa instrumenter. Ilan syntes mycket förlägen och bad att få hemta sakerna kl. 8 på qvällen. Då han återkom och erhöll dem, skyndade han bort mot den närbelägna barrieren (s Isporten), från hvilken en chausse leder till Pantin. — Man antager att han på qvällen förut användt dem för att uppkasta den raf, i hvilken hans offer skulle ligga. Mordet på de sex personerna hade åtföljts af så förfärlig misshandling (på deras kroppar finnas tillsammans 107 sår; på modrens ensamt 30), att man mäste antaga det hämd och raseri varit med i spelet. liksom att flera personer deri deltagit. Man misstänkte derföre utom Jean Kinck och den person, hvilken åtföljde honom till hotellet, äfven dem som i Rancy åto frukost i samma rum som de mördade. Vidare har man bekant att en droskkusk sent på Söndags natten körde de mördade, två och två i sender. i trenne olika resor ut till Pantin. der de således skulle blifvit emottagna och mördade allt eftersom de ankommo. Iluru härmed förhåller sig är dock ännu icke rätt bekant. IIVad man deremot med visshet vet är, att på Måndagen anlände till Kinck ett telegram af innehåll: Vänta ännu: vi äro icke färdiga. Vid efterhörande i Roubaix befanns att der funnits en familj med namnet Kinck, som tycktes vara densamma, hvars medlemmar blifvit mördade, men att denna just afrest för att emigrera till Amerika. På denna omständighet synas mördarne ha byggt sitt opp att mordet ej skulle bli upptäckt. Såsom de egentlige mördarne betraktas äldste sonen i familjen (den mördade m:me Kinck stjufson) samt fadren, wilken antages vara den som på Måndagen i sällskap med den förre besökte hotellet och qvarlemnade de blodiga kläderna. Underrättelserna från Rouhaix gifva emellertid vid handen, att det just är fadren som skulle heta Jean Kinck, medan sonens förnamn är Gustave. Jean Kinck var i goda förmögenhetsvilkor och nade lemnat Roubaix för en månad sedan. Han hade råkat sonen för tre veckor sedan. Andra underrättelser uppgifva att oenighet inom amiljen uppstått emedan m:me Kinck vägrat att med sina barn bosätta sig i Elsass, hvartill Jean Kinck velat tvinga dem. Telegram från Paris af i Fredags underrättar att le förmodade mördarne, Jean och Gustave Kinck, blifvit anträffade och häktade i Havre, förmodligen tadda på flykt till Amerika. vara fullkomligt okunnig i behandlingen af