Göteborgsposten – 27 september 1869, sida 2

2— 740 ORG Uk VILCRKL UCL 01lIOTFMMSI!( uppscende ölver hela Paris och många hundratusen menniskor ha besökt icke blott La Morque. der de mördades lik äro utställda, utan äfven stället, der mordet begåtts. De mest olika rykten ha varit omlopp om hvem som foröfvat det gräsliga dådet och tidningarne ha utgitvit de vidlyftigaste berättelser om hvarje liten tilldragelse, som med brottet stått i gemenskap — naturligtvis dock med iakttagande al den försigtighet att icke störa polisen i dess esfterspaningar. Några tidningar ha tillochmed efter fotografier återgifvit skå scplatsen för mordet äfvensom de arma offrens förtärlige vanställda anletsdrag. Sammanhanget med mordet är följande: — Omkr. d. 14 d:s kom en ung man, ungefär tjugo år gammal, till Hötel du Chemin de fer du Nord. Han förklarade sig heta Jean Kinck, vara mekanisk arbetare och bo vid rue de VPAlonctte i Paris. Han vore sysselsatt om nätterna och ville om dagarne sofva ut på sitt rum, hvilket han hyrde på hotellet. Den unge mannens uppträdande förekom hotellföreständaren besynnerlist. Blott några ögonblick hvarje dag kom han till hotellet och gick upp på sitt rum, hvarest han aldrig sof, och tog med sig sina bref, hvilka voro ganska många och buro Ronbaixpoststämpel. Söndagen d. 19 d:s omkr. kl. 6 på aftonen kom en dame med fem barn till hotellet och frågade efter Jean Kinck. Man svarade henne att han icke var hemma. Jag kommer två timmar för tidigt, sade fruntimret, och skall komma tillbaka. Då hon senare ånyo kom till hotellet, blef hon mycket förvänad öfver att ännu icke träffa Kinck. Tan är måhändå nere på restaurationen-, sade hon. men han fanns icke der. Barnen stannade i ett förmak och syntes ha mycket roligt. Man erbjöd damen något att ä Nej, sade hon, jag fruktar att det kostar mycket, och dessutom vet jag icke hvart man vill föra mig att äta middag. IIon aflägsnade sig derefter, sedan hon beställt två rum för sig och sina barn. IIon qvarlemnade sina resefkekter. hvilka vestodo af ett litet paket och en kors, hvilken innehöll linne samt en barnpaletå. Från denna stund såg man henne icke vidare. Jean Kinck kom först fö jande Måndags morgon kl. 8 tillbaka. Detta såsom inledning. Beträftande sjelfva mordet känner man följande. Natten emellan Söndagen d. 19 och Måndagen d. 20 d:s hördes af en jernbantjensteman vid stationen rop om hjelp från den utanför stationen liggande ödsliga slätten, men då det var en Söndagsnatt fäste han ej någon vigt dervid, emedan sådant der ofta nog under dessa nätter inräflar. En arbetare på en äfvenledes invid slätten liggande fabrik tyckte sig samma natt höra en spädare röst utropa: Mamma, ack mamma! men icke eller han fäste sig dervid. enär han trodde att det var ett barn, hvilket agades. Omkring kl. 3 på Måndags morgon hördes hundarne tjuta och s illa, men icke heller detta föranledde att någon begaf sig ut vå slätten. Men kl. 4 på morgonen skulle en landtbrukare vid namn Langlois begifva sig till en åker och t upp potatis. Han gick då en väg, kallad Gröna vigen, som leder öfver den nyss omnämnda slätten. På omkr. 850 fots afstånd från de närmaste byggnaderna upptäckte han helt nära intill vägen först en blodpöl och sedermera trenne andra blodpölar. Tydligen hade ett mord här blifvit begånget... Då han ser sig omkring observerar han ett stycke jord, som tyckes nyss ha blifvit uppgräfdt och åter igenfyldt. Han skyndar dit: marken var igenstampad, men der hade tydligen nyss förut gräfts. Ian upptäcker en flik af ett tygstycke, lyfter på det, gräfver med handen i jorden och upptäcker — ett öra och en kind af en menniska! Gripen af fasa springer Langlois från stället, möter litet längre fram en vinhandlare och berättar för honom sin upptäckt samt skyndar bort till jernvägsstationen. Han råkar der en polisbetjent, hvilhan visar de blodiga spåren. Åfven en poliskommissarie och en läkare anände snart till stället och man började att uppgräfva liket, hvarvid en murare, som af nyfikenhet lockats till stället och medförde en spade sick vara chjelplig. En förfarande scen börjades. Man unmklanskassade jorden till ott djup af tre eller fyra tum och man fann, packade intill och på wvarandra i en I fot djup, 10 fot lång och 23 fot rell graf liken af en knappt fyratioåäriz qvinna och tem barn. Alla voro de på det mest förfärande sätt massakrerade. Qvinnans hufvud var af ett yxhugg till hältten skildt från kroppen. Näsan, pannan och rakan voro alkteles Sonderhackade. det ena övat blodigt och uppsvaldt. det andra rysligt förvridet. Den aldste sonen, som syntes ha varit sexton år sammal, hade ätven blitvit rysligt misshandlad, men då mördarne ändock icke tveckas på detta sätt Ivekats att beröfva honom litvet, hade de strypt honom med en näsduk. Samt liga de andra barnen, at hvilka det yngsta var blott 3 ar hade blitvit på samma förfarande sätt behandlade, såsom man antager Å att de icke skulle kunna igenkännas. Å. ohyggligt kan ej ens tänkas, som detta sk och muraren som varsysselsatt med uppg löll på att svimma under utförandet at sitt fö liga upper: i Att mordet kort förut blit t ar att liken annn i at sin lifsvärme : Us5tellieten annu ej intrult. De uöua kropparne fördes langre fram på dagen till La Moreuc i Pi IS för att bli va igenkaämda ar nagon bekant, ty i närheten at Pantin ranns inven som kände den olyckliva modren. Polisen började emellertid sina efterspaningar. IIvad först deras kläder betraffade, fann man att de voro tina, tillochmed eleganta. (ovinnan var klädd i svart siden, bar guldörhängen, gulllur och en långe gzuldkedja. I sin ficka hade hon en portmonnä med sex jernvägsbiljetter och 7 eller 8 francs. Man finner sålunda att mördarne ej hatt för afsigt att plundra sina offer. Af gossarnes kläder, hvilka utgjorde ett slags uniform, sådana som begagnas i de bättre franska skolorna, syntes äfven att familjen var välbergad. I deras kläder hade blifvit använda knappar i hvilka skraddarens namn äfvensom namnet på dennes boningsort Roubaix var inpressadt. Iläraf kunde man sluta sig till, hvarest familjen var hemma. Ytterlivare fick man veta att fruntimret med de fem barnen ätit frukost i Rancy, en jernbanstation nära Paris. I samma rum som hon hade äfven ätit ett annat sällskap at tre personer, hvilka synas ha varit bekanta, ehuru icke förtroliga med henne. Fruntimret var en vacker, brunett och stark qvinna. Det vnosta barnet beskrifves som an tan förtins