Göteborgsposten – 25 september 1869, sida 1

Vår öppna och ärligt menade förklaring till några ärade samtida i hufvudstaden angående Åtskilliga teaterförhållanden både här och der, har af Dagbladets och Aftonbladets hrr kronikörer upptagits till besvarande. När vi säga besvarande, så är detta dock, noga räknadt. Åkun en Talemaade, ty något svar på tal har i sjelfva verket ingen af våra värda kolleger afgifvit. Den förstnämnde raljerar godmodigt med den älskvärda fryntlighet, som är för honom så egendomlig, endast öfver första punkten i vår lilla Å. M., vännerna i hufvudstaden allvarligen att förebållar, men om teaterstriken och smutsbladens obsceniteter tiger han visliga. Men — han slutar sitt föredrag — sitt absolut lätta föredrag — med följande älskvärda ord: Soyans amis Cinna! och skam få den, som icke då lägger bort pennan och räcker fram handen till ett ärligt handslag. Tack, bror Claes! Men nu då vi ha dig så här i ett mellan-fyraögon (plus två pince-nozeer!) inför hela verlden, anser du icke, uppriktigt taladt, att också vi tidningspressens Åustiga personer kunna anse oss ha vår lilla mission äfven i det allvarliga, i syftet att öppet och oförtäckt blotta uselheten och lumpenheten, när de för tillfredsställandet af den personliga hämndlustan eller, ännu sämre, för slem vinnings skull förvandla olivebladen för folken till förpestade, giftångande skandalblad, låta talangen och intelligensen fräckt och oförsynt i bildningens örtagård, öfver hvilken den sanna upplysningens och det rena hjertats varma, lifgifvande sol endast borde stråla, plantera och ansa kunskapens träd endast på ondt? Anser du icke att det är äfven vår pligt att försöka med rötterna rycka upp telningarne till dessa Upasträd, i hvilkas skugga eljest våra medmenniskors heder långsamt skall pinas till döds?