Göteborgsposten – 24 september 1869, sida 2

Från Utlandet. Det ekumeniska mötet i Rom synes nu börja att uppröra ett oväder äfven inom den katolska kyrkans eget sköte, och att döma efter dessa tidstecken, tyckes det komma att der bilda sig tvenne partier, hvarigenom möjligen det ekumeniska mötet kan bli sin egen negation och konstatera, att det inom katolska kyrkan finnes äfven en liberal ström, hvilken kan drifvas ända till att tordra en ny reformation — och det är på den, som wvi vänta, emedan den äfven måste bli af inflytelse på vår kyrka, som den skall uppskaka ur sin dogmatiska dvala, för att i henne inblåsa en ny anda och ett nytt lif. Nitton tyska biskopar ha rörande ekumeniska mötet halt en sammankomst i Fulda, dervid man beslöt afgifvandet at ett bret, hvilket betecknar deras ställning och är ur flera synpunkter ganska märkligt. Ett par utdrag ur detta långa aktstycke skall förklara både dess anda och dess syftemål: Man hyser en allvarlig fruktan för, att kyrkomötet skall proklamera dogmer, hvilka ej innehållas i Guds uppenbarelser eller kyrkans traditioner, och fastställa grundsatser, hvilka äro skadliga för kristendomens intressen, oförenliga med statens, civilisationens och vetenskapens rättigheter, såväl som med folkens berättigade frihet och verldsliga välgång. Folken gå ännu längre och anklaga den Hel. Fadren för att, påverkad af partiinflytande, begagna sig af mötet uteslutande till att öka mer än lämpligt är den apostoliska stolens makt, förändra kyrkans gamla och sanna författningar och i sjelfva verket upprätta en andlig suveränitet, som är oförenlig med kristlig frihet. Man tvekar ej om att tillägga kyrkans öfverhufvud och episkopatet namnet partigängare, en förolämpning som hitillls inskränkts till kyrkans förklarade fiender; man går så långt att man uttrycker den misstanken, att biskoparne icke skola åtnjuta full diskussionsfrihet på mötet, att de icke skola förses med de dokumenter och den yttrandefrihet, som äro nödiga, för att de skola kunna uppfylla sin pligt, och att derför mötets och dess besluts värde sättes i tvifvelsmål. Biskoparne säga sig vidare ej kunna tro dessa rykten. De äro sullt och fhst öfvertygade om, att Åkyrkomötet ej skall framställa någon ny princip eller andra principer, än dem som eder tro och edert samvete redan ingraveradt i edert hjerta — dem som i åldrar helighållits af de kristna och på hvilka staternas välgång. öfverhetens myndighet, nationernas frihet hvila och städse hvilat, och hvilka bilda grundvalen för sann vetenskap och sann upplysning.