Göteborgsposten – 23 september 1869, sida 2

Från Utlandet. Sedan på fredsoch frihetskongressen i Lausanne Victor Hugo hållit sitt inledningstal, uppträdde fru Gögg, en ej mera ung, men likväl mycket intagande dame, på talarestolen och höll ett föredrag om qvinnans emancipa tion, hvilket var af ganska amper beskaffenhet och naturligtvis gjorde stormande lycka, ja, ända dorhän att Victor Hugo iögonblickets berusning, den gamle skälmen!, kysste henne. Det nämnes likväl icke, om hennes närvarande man tackade Hugo derför. Derester redogjorde Lemonnier för grunderna för en förbundsorganisation mellan Europas stater, framhöll de ekonomiska och politiska fördelarne at en dylik, särskildt angifvande, att den Internationella Arbetareföreningen nog vetat sig icke kunna ernå sitt mål utan att först genomföra den politiska delen af sitt verk. En annan talare, Louis Simon från Trier, framställde de hufvudsakliga vilkoren för ett förbund mellan folken. Dessa, sade han, voro först och främst folkets representation och dernäst staternas, såsom i Amerika. Den förra skulle vara organ för folken såsom ett helt, den senare för de olika staterna. Tagande Frankrike t. ex., anmärkte han att republiken, en och odelbar, hade två gånger dukat under för den centraliserade makten, under det att Nordamerikas förbundsrepublik lätt gjort slut på president Johnsons försök alt spela diktator. Ätven en lagstiftande församling kunde, tillade talaren, önska att drifva sin makt för långt, och det skulle i så fall vara väl för landet, om det så organiserades, att den centrala representationen kunde möta ett oöfvervinnerligt motständ från de lokala representationerna. Då Simon slutat sitt tal — hvilket i korthet gick derpå ut, att Europas olika stater skuile efter amerikanskt mönster bilda en förbundsrepublik med en gemensam representation för de gemensamma angelägenheterna och särskilda representatiorer för