Göteborgsposten – 22 september 1869, sida 2

ÅHISLCTUam 5, 30: ———— —————— Valrörelserna i — — —7). Till Red. af Göteborgs-Posten. Äfven i vär endast till folkmängden obetydlig: stad råder ett friskt politiskt lif, som kan mäta si; med det i många större städer. Äfven vi äro djup fattade af den stora fö rpligtelsen att välja riksdags man, ehuru det grämer oss att hafva blifvit samman kopplade med några andra städer af sådan beskaf fenhet, att vi anse under vår vi rdighet att med den ställa oss i någon beröring. Derom äro alla hä ense, att hela landet skulle haft stor nytta af at vär stad särskildt fått sända en representant till riks dagen. Vi inse klart att endast en sådan represen tant, utgången ur vårt eget sköte, skulle kunnat till: zodose våra intressen och statens bästa. Den tanker är emellertid förödmjukande, att de öfriga städerna måhända skola påtvinga oss en representant, som kanske icke ens besökt vårt samhälle. Värt hopp ar emellertid att stadens folkmängd så skall tillväxa och derpå arbeta vi flitigt, att den berättigar oss till fullkomlig sjelfstyrelse äfven vid riksdagsmannaval. IIvad stort sker, sker tyst — säger skalden, och det är derföre som vi ansett obehöfligt att utlysa något valmöte, äfven derföre att vi för ett sådant saknar en tillräckligt rymlig lokal. Men vi hafva samlats på stadens källare i förtroliga samqväm, från hvilka vi kunnat utestänga stadens alldeles för talrika tärande medlemmar, byråkraterna. Härom aftonen samlades vi, de verkligt liberala, till öfverläggning. Borgmästaren hade under hand meddelat, att hån på inbjudning skulle inställa sig, men vi öfverenskommo att anse honom vara bortrest, ty vi ansågo hans närvaro farlig. Kyrkoherden kan omöjligt förmås att besöka stadskällaren. Han är nykterhetsvän — ör besparings skull. Stadstiskalen kom okallad och fick stanna qvar, emedan vi ej ville stöta oss med honom. Han är för öfrigt temligen lomhörd. En af stadens äldste, garfverifabrikören A., föreslog att en ordförande skulle väljas, ty så var alltid bruket i Stockholm; men det bestreds ifrigt och öfvertygande af bagaren B., som tyckte att en ordförande skulle få för stor makt, ty ordet skulle vara fritt. Å. erinrade då, att om ingen ordförande valdes, så komme alla att tala på en gång, hvilket åter B. ansåg vara bra, enär det då blef mera lif i diskussionen. A. genmälde derpå, att han, som var lågstad, icke skulle blifva hörd, om flera yttrade sig på en gång; hvarpå B. genast svarade, att han ej trodde att A. hade något synnerligt upplysande att meddela — hvilket naturligtvis uppretade A., så att han ville aflägsna Sig. men möttes lyckligtvis i dörren af jungfrun med tutingarne, som stadsfiskalen hade reqvirerat, och då stannade: fabrikör A. qvar, rför att ej bryta laget., sade han. Ufter en stunids dröjsmål och sedan fabrikör A. bjudit på ett omlag tutingar, blef bagaren B. fogligare och föreslog att rådman C. skulle bli ordförande, men med vilkor att icke handla despotiskt, utan iakttaga samma tystlåtenhet der som i magistraten (allmän munterhet). Rådman C. tackade för förtroendet, hvilket han dock tviflade kunna på ett värdigt sätt motsvara; men opartisk lofvade han blifva. Fabrikör A. tick först ordet. Många vigtiga frågor, sade han, stodo på dagordningen; men den vigtigaste var måhända religionsfriheten. Efter den sist afslutade konventionen med försarnlingens kyrkoherde hade denne nu större inkomster än någon i staden, obecäknadt handlanden 0., som — Här inföll denne med hetta: ehur vet du det? Mina inkomster äro dig alltid en nagel i ögat, men du tiger med mina förluster på utborgningen-. — Jasår, inföll N. häftigt, kanske du vill neka till att bara bränvinsförsäljningen ger dig minst 4000 rdr i ren vinst årligen, ocb att det är du som hindrat oss ifrån att här inrätta ett bränvinsbolag... — Det är en — började hr 0. med ifver. men afbröts af ordranden med erinran derom, att på det sättet blef religion sfrågan oafgjord. Alla instämde häri, och O. antydeles att icke blifva så häf — Stadstiskalen betvi sade nyttan af allman religionsfrihet, ty sedan blef det mycket ovisst hvem som kom att aflöna kyrkoherden och underhålla kyrkan. Men derpa svarade fabrikör A., att kyrkoherden borde nöja sig med mindre Jön, och till det målet kom man ej förr ån religionsfriheten infördes. — Efter en länge fortsatt ofverlaggning beslöts: :att religionsfriheten skulle medgifvas i sammanhang med nedsättning till hälften af presternas aflön ing. och borde alla i staden bidraga till kyrkans underhåll, enär ingen som hade religion kunde undvara kyrkan. Stadsfiskalen ville reservera sig, men det tilläts icke. Nu uppstod någon ovisshet om hvilken större fråga borde föredragas. Några ville att frågan om skjutsningsskyldighetens öfverissyttande på staten skulle företagas,, andra åter att frågan om ett bränvinsbolags inrättande skulle förekomina; men stadsfiskalen erinrade att först borde de politiska frågorna afgöras, och främst ibland dessa om privatbankernas indragning såsom förderflliga för alla utom aktiecgarne. Han påminde derom, att numera hade privatbankerna slagit alla penningarne under sig, så att i bankodiskonten kunde man först efter lång väntan få lån. Det vore alldeles klart att dertill var privatbankerna ) Af flera skäl anser jag mig ej böra utsätta stadens namn. Vi eftersträfva alldeles icke att ådraga vår stad nägon större uppmärksamhet, utan vilja föregå mad .