Göteborgsposten – 21 september 1869, sida 2

utsägos och ordförande valdes. Diskussionsprogrammet upptog följande punkter: 1. Jordegondom och jordförpaktning. 2. Artsrätten. 3. Ömsesidig kredit; och i hvilken utsträckning den kan användas af de arbetande klasserna i deras kamp för sin befrielse. 4. Tvångsoch kostnadsfri undervisning. 5. Införandet af yrkesföreningar (trade unionsJs för skyddande af arbetarnes intressen. Till kongressens ordförande utsågs hr Jung, en i London bosatt schweizisk urmakare, hvilken talar de tre törnämsta letvande språken med lika lätthet. Sammanträdena i Onsdags och Thorsdags upptogos till större delen med uppläsning af de olika afdelningarnes berättelser. Bäand dessa må särskilt nämnas den från sidenbandsväfverskorna (les ovalistes) i Lyon, hvilka anslutit sig till den internationala arbetareföreningen i afsigt att göra strike och nu hade till sitt ombud den äfven här i landet bekanse ryske flyktingen Bakunin, känd för sina kommunistiska och nihilistiska äsigter. De arma qvinnorna måste nemligen arbeta i sexton timmar om dagen, för hvilket släp de endast erhålla 90 öre i staden och 50 öre för 17 timmar om dagen i de närgränsande byarne. Också ha mer än 10,000 män och qvinnor i Lyon anslutit sig till den internationala arbetareföreningen. I Neapel, sastän rörelsen der forst började i våras, ha redan 600 medlemmar ingått. Men det snabbaste tramsteget har densamoma I. kväl gjort i Spanien. Till Contro federal de los Sociedados obreras i Barcelona ha nu 34 föreningar anknutit sig, räknande inemot 7,000 medlemmar; men centralkomitån har kännedom om 195 yrkesföreningar, hvilka påstås räkna mer än 35,000 medlemmar. I sistlidne December månad sammanträdde delegerade från Catalonien för första gången, för att diskutera utsigterna för yrkena under sakernas nya ställning, och i år skall en allmän kongress hållas af alla arbetareföreningar i Spanien, sannolikt i Barcelona. De spanska arbetarnes på denna kongress uttalade politiska äsigter kunna lemna en nyckel till några af dess landsmäns önskningar. De äro stämda för upprättandet af en förbundsrepublik efter schweiziskt mönster, omfattande såväl Portugal som Spanien. Rörande de sociala frågorna påstå de, att all enskild eganderätt till jorden bör upphäfvas samt kostnadsfri och fullständig undervisning upprättas för alla utan afseende på kön. j Först på Thorsdags eftermiddag voro kongressens förberedande arbeten fullbordade, så att man kunde börja att diskutera de olika punkterna. I afseende på den första frågan, om jordegendomen, hade det förberedande utskottet ej kunnat enas. Minoriteten var af den mening, att jorden skulle öfverlemnaantingen åt enskilda eller jordbruksföreningar, hvilka skulle odla henne och utföra alla de arbeten, som vanligen åligga egandet af jorden, såsom anläggningar af jernvägar och kanaler, bearbetande af grufvor etc. Majoriteten menade å andra sidan, att all jordegendom borde vara den bys eller sockens oafytterliga egendom, i hvilken den var belägen, och att den skulle odlas till förmån för hvarje kommun eller för nationen i dess helhet. Den första meningen hyllades förnämligast af de belgiska ombuden, den senare af de franska och tyska. En hr Gögg från Genove sade, att jorden borde tillhöra dem, som kunde odla henne, och att ingen annan hade till henne någon rättighet. Genom religiösa fördomar och vapenmakt hade den stora massan af menniskoslägtet förslafvats till förmån för några få. Fastän slafveriet upphäfts, består slafveriet likväl ännu; med upphäfvandet af daglönerna skulle den ena menniskans förmåga att kunna lefva på den andras bekosnad upphöra. Tolain från Paris fäste uppmärksamheten derpå, att jordbruket ej var representeradt på kongressen och visade, att det väl icke går an, attiböndernas srånvaro afgöra frågan om jordegendomen. Han lät vidare förstå, att menniskan endast gonom rätten till enskild egendom kan vara fri. Den gemensamma egendomen ir ej tänkbar utan vissa enskildas godtyckliga reglementering; den leder till den argaste despotism. Richard från Lyon var framför allt för jemlikheten, utan densamma är friheten en lögn. Langloig från Paris uppträdde med stor hättighet mot den autoritära kommunismen. Brahin omtalade egendomens ursprung. Han förordade densammas inköpande ekfä