Göteborgsposten – 21 september 1869, sida 1

A — 122— y——————cgAA— Oaktadt Otto ej kunde veta detta, syntes han ej det minsta rådvill. — Man kan befria sig från I. sade han, må herr hertigen blott fortsätta sin roll... Det är en småsak att fly när man har millioner . . — Man skall fråga mig hvem jag är, hvarifrån jag kommer, huru jag lefvat.. — Monseigneur talar tyska och engelska, han kan säga att han kommer från utlandet, att han är ett hiltebarn, att han utöfvat ett vagabondyrke, lindansaryrket till exempel. — Nå så låt gå. Otto gjorde en rörelse för att ytterligare närma sig sin herre och yttrade hastigt: — Låtom oss då komma öfverens om hvad vi böra göra, ty på en fullkomlig samverkan beror framgången. Jag har i Paris en väninna som är sjelfva slugheten. Ingen vet att vi stå i något förhållande till hvarandra. Hon heter Milner och håller hötel Mariembourg, rue de SaintQuentin. Monseigneur skall säga att han kom igår, Söndagen, från Leipzig, att han tog in på detta hotell, att han skrefs in i hotelljournalen under namnet Mai, utländsk artist, utan förnamn. — Må göra, yttrade Martial. På detta sätt kommo de öfverers om de osanningar som skulle föra instruktionsdomstolen bakom ljuset... Då allt var uppgjordt, tycktes Otto vakna upp ur rusets djupa sömn, han ropade, man öppnade för honom och återgaf honom friheten.