Göteborgsposten – 18 september 1869, sida 2

Y ITVUVL UB . Hrr landsflyktingar och deras socialistiska vänner skola för öfrigt komma att spela en framstående roll, då nu snart supplementval skola företagas i Paris i st. f. de 4 deputerade, hvilka föredragit att representera andra valkretsar, endast för att skaffa nya radikala kandidater in i lagstiftande kåren. I 1:sta kretsen, der Gambetta valdes, skall från oppositionens sida ingen täfla med Henri Rochefort, hvilken således är temligen säker på sin sak. I 3:dje kretsen, som valde Bancel, skola fyra kandidater uppträda, neml:: Durier, advokat och direktör för Siecles styrelseråd; Laurier, advokat, föll i departem. Var igenom mot Ollivier; Henri Brisson, advokat, som i 6:te kretsen trädde tillbaka för Jules Ferry; och Th. Raynal, folkrepresentant år 1848 och deporterad från d. 2 Dec. I 4:de kretsen (Picard) understödjes Herold, advokat, varmt at Thiers och Picard; men GlaisBizoin kommer sannolikt att göra honom valet stridigt. I 8:de kretsen (Jules Simon) skola Lavertujon, Em. Arago och Alph. Gent kämpa emot hvarandra; den sistnämnde, deporterad från d. 2 Dec., hvilken tillbragt 8 år i Nukahiva (Marquesasöarne), skall ega en betydande talang som talare. Det är, såsom läsaren finner, en radikal stormby, som bryter löst i Napoleon III:s sista dagar och hotar med att slunga en störtflod at republikansk yrsel öfver det andra kejsardömet. Att de olika krafterna äro i lislig vexelverkan, för att i den vigtiga stunden slitas om maktens slartvor, är tydligt. Ew ossiciöst blad Corr. italienne yttrar äfven med rätta ang. den närvarande ställningen och de mot hvarandra brytande elementerna följande: Ofverallt i Europa, i Frankrike, England, Tyskland och Italien, har med anledning at Napoleons sjukdom hos alla, som motsätta sig våldsamma omhvälfningar, rådt en rörelse, hvilken vittnar om, huru starkt de känna sig intresserade af att bevara det bestående tillståndet i Frankrike och af den napoleonska dynastiens upprätthållande. Men det finnes ett annat parti, som äfvenledes är utbredt ötver hela Europa, och detta har erfarit ett helt annat intryck. Det antager, att Frankrike skall, då kejsaren är död, gifva stöten till utbrottet af en verldsrevolution, och att den nu bestående ordningen skall öfverallt bli kullkastad. Ett af detta partis organer i Tyskland utbryter: Då konungarne äro sjuka, äro folken deremot så mycket båttre, — omskrifning af en annan republikansk sentens af samma betydelse: Då papperen på Börsen stiga, gär det utför backen med tyrannerna. Ett annat tyskt blad, Beobachter-, utbryter Jublande: Då dessa båda ögon (kejsarens) slutas, skall det ej mera ligga något hinder i vägen för frihetens europeiska konfederation, och den skall i sitt sköte upptaga Sydtyskland såsom det första säkra steget till bil standet af det stora gemensamma säderneslandet, hvilket söker sitt stöl i frihet och sträfvar efter enhet. Vi anse det öfverflödigt att närmare påpeka det chimeriska i denna plan om en universel republik. En kraftig reaktion skulle framkallas af sjelfuppehållelsens, frihetens och nationalitetens instinkter, och alla curopeiska nationer skulle sannolikt gripa till vapen mot Frankrike, om detta, hvilket är en orimlig förutsättning, skulle börja den universela republikens bacchanalier, om hvilka nämnda parti drömmer. Man är nu kommen långt ifrån de illusioner, som herrskade år 1792; Frankrike vill ostördt ombesörja sina egna angelägenheter och fullständigt rå sig sjelst, och de propagandistiska drömmar, på hvilka omhvälfningens män i Europa bygga sina framtidsplaner, öfverensstämma ej längre med det transka folkets tänkesätt. Stora nationer ha dessutom sedan dess samlats vid Frankrikes gränser, och de skulle, fastän vänskapligt och fredligt stämda, om ingen tryckning utöfvas på deras egendomligheter och författning, resa sig mot en våldsam propaganda, hvilken skulle påtvinga dem en ny regeringsform. Den i går meddelade underrättelsen, att Förenta Staterna erkänt Cubas oberoende, var oriklij och härledde sig af ett otydligt telegram. Det är Peru, som gjort detta erkännande, och fastän redan det är vigtigt nog, emedan bakom dess rygg åtskilligt fuffens kan bedrifvas till de upproriskas förmån, bör det ej inge någon omedelbar oro, hvilken deremot skulle varit helt naturlig, om gårdagens uppgift varit sann, ty det erkännandet skulle inneburit en krigstörklaring. Huru det egentligen förhåller sig på sjelfva Cuba, känna vi ej, ty underrättelserna derifrån äro stridiga (ett telegram från Havanna säger, att de upproriska dödat tvenne af sina ansörare och erbjudit underkastelse); de spanska tidningarne berätta deremot, att spanska regeringen erhållit ett gynnsamt svar på sin förträgan till Englands, Frankrikes och Österrikes kabinetter angående det amerikanska sändebudets i Madrid förut omnämnda note, i hvilken förklarades, att den allmänna meningen i Förenta Staterna utöfvade en stark tryckning på regeringen i Wasbington, som möjligen icke skulle kunna motstå densamma. Från Preussen skrifves, att boskapspesten numera kan anses vara upphörd inom den preussiska statens område. Antalet at de ur slottsgrafven vid Königsberg uppdraggade liken utgör redan 38.