finna förnyade prof på de obestridligen stora försattareförtjenster, som i fröken Elisabeth, åtminstone dess första akt, lades i dagen. Vi frukta dock, att förf. ej varit lika lycklig i detta försök. Om ock ett, åtminstone på många ställev, verkligen -vackert språk innebär en förtjenst som är värdt allt erkännande, förekomma dock här och der onaturligheter som motverka denna förtjenst och visserligen icke kunna tydas såsom några framsteg på den bana, den okända under så gynnsamma auspicier beträdt. — Tidningen uttalar sig isynnerhet berömmande om m:lI Lindqvists utförande af sin roll i detta stycke samt tilllägger, att hon jemte hir Broman och Elmlund efter pjesens slut framropades —— RR