Göteborgsposten – 17 september 1869, sida 2

granska beräkningarne och att stora summor skulle kunna sparas genom hr Mellgrens förslag; fordrade en opartisk utredning af personer, hvilka kunna och vilja räkna rätt; påminte om den utanför stadsfullmäktige stående stora allmänheten, hvilken naturligtvis skulle vara på hr Mellgrens sida m. m., som man kan läsa på ett ställe, hvilket II-T. i Onsdags gaf gossarne i elementarläroverket (med anledning af en deras opinionsyttring för lektor B.) det goda rådet att undvika. Slutligen föreslog hr Mellgren ånyo att frågan måtte granskas af hrr kapt. Richert, lektorerna Dahlander och Blomstrand, stadsarkitekt. Strömberg och civilingeniör Meyer. D:r Dickson fann sig föranledd att uppträda med anledning af de mot byggnadskomitten väckta grava beskyllningarne. Komitcen hade blifvit utsedd af stadsfullmäktige för att utföra deras beslut. De hade redan då hr Mellgrens förslag kom vidtagit förberedande åtgärder, såsom uppgörande af leveranser i enlighet med stadsfullmäktiges beslut. Ej kunde de på en enskild persons förslag inhibera hela arbetet. Hvarthän skulle sådant leda. Hvad den af hr M. föreslagna komitten beträfsade hade den blifvit sammansatt af två Richertister och två Blomstrandianer, hvadan den femte, hr Meyer, hvilken sida han nu tillhörde, skulle komma att gifva utslaget. Innan emellertid striden inom komitccn blifvit utkämpad, skulle hela detta året ha sorslutit. utan att arbetet skridit framåt. Tal. anhöll om bifall till byggnadskomittens förslag och erinrade om, att ifall nå smärre förändringar skulle behöfva göras, t. ex. i afseende på dammen nedanför Delsjön, så egue komiterade rätt dertill. — Förslaget syntes ha varit i säck innan det kom i påse. Hr Mellgren lemnade derhän om beskyllningarne vore grava, hade blott sagt att komitten ej gjort den utredning han begärt. Hade velat en grundlig undersökning af personer som kunde och ville räkna. (Detta sistnämnda upprepades sex eller sju gånger, hvarföre vi ej återkomma till detsamma). I afscende på arbetets inställande kunde man gå en medelväg. och blott inställa hvad som blefve nödvändigt med anledning af förslaget. Hr Jul. Lindström ville, då hr Mellgrens opus varit förnärmande mot stadsfullmäktige, visa att de iakttagit all oväld och sparat ingen möda. Hr Mellgren säger att stadsfullmäktige cj bevakat stadens sanna fördel: han förstår således denna bättre än stadsfullmäktige sjelfva. En hvar vet att frågan blifvit behandlad t. o m. 10 a 15 år innan stadsfullmäktigeinstitutionen förefanns. Stadsfullm:e sjelfva ha sedan ej försummat eller sparat något till frägans utredande. Det vore märkväraigt att efter så my eket arbete och sedan frågan blifvit, såsom många tyckte, så väl löst, nu få höra ett förslag att vända om i denna sak. Dock hade frågan redan kommit på ett sådant stadium, att hr Mellgren bort inse det en återgång var omöjlig. Hr Mellgren hade sagt att komiteens argumenter emot hans förslag vore återupprepande, men detta berodde på att hans för slag var ett återupprepande af ett äldre, hvilket blifvit så vidlyftigt och grundligt aiskuteradt att ej mera i det afseendet återstode. IIr M. vill nu ha en ny utredning af andra personer, bland a. hrr Blomstrand, Strömberg och Meyer, hvilka dock ej ens kunna nämnas på samma gång som de utmärkta danska och norska ingeniörer, hvilka uttalat sig för det af stadsfullmäktige antagna förslaget. Det vore den aldra olindaste auktoritetstro (om hvilken hr Mellgren talat) ifall man på nämnde herrars tillstyrkan skulle förändra den antagna planen, något som för öfrigt ej vore möjligt. Hr M. hade löst framkastat en mänga veskyllningar, men äfven om ej vattenleaningen skulle 1 framtiden bli hvad man nu af densamma hoppas, skulle dock stadsfullmäktige ha den trösten att ha stödt sig på verkliga auktoriteter. Hr Mellgren har calat om att beredningen skulle utföra beräkningar, men det hade varit hans skyldighet att sjelf framlagga dessa beräkningar, ifall han velat bevisa en verednings nödvändighet. Hr Mellgren hade ej trott att hans förslag skulle väcka så ond blod. Det vore ju en bagatell(!) för några personer att räkna ut hvilket förslag vore det västa. Vid företagen votering bifölls komiterades örslag mot 2 röster, hvilka afgåfvos af hrr Mellgren och Söderling för den famösa beredningen. Beträffande byggnadskomitåens förslag att stadsfullmäktige skulle ogilla hr Mellgrens indringsförslag såsom tekniskt selaktige, ville ar Mellgren att det skulle uppges hvari feen ligga. Hr Dahlander upplyste att det flera gånger i stadsfullmåktiges handlingar för 1866—67 och 1869 tydligen visats att hr Blomstrands förslag är tekniskt oriktigt. — Hr Mellgren menade att han ville veta hvari hans förslag är oriktigt. — Hr Dahlander erinrade om, att då hr Mellgrens förslag vore detsamma som hr Blomstrands, och det senare vore oriktigt, så måste äfven det förra vara det. — Hr Mellgren förklarade att han ej visste om något förslag af hr Blomstrand. — Hr Dahlander räckte nandlingarne åt hr Mellgren, som trots sin obekantskap med hr Blomstrands förslag alldeles omedelbarligen i handlingarne hittade på ett sådant i desamma och dertill uppläste en punkt, der hr Blomstrand föreslog 18-tums hufvudrör medan han sjelf hade föreslagit 20-tums. Hr Mellgren kunde för öfrigt ej förstå att det skulle vara tekniskt oriktigt om hans hufvudrör vore tjugo tum. (Mycken munterhet). — IIr Dickson erinrade om att om också 20-tums hufvudrör vore fördelaktigare än 18-tums, så blefve det också vida dyrare, hvilket vore onödigt då 18-tums vore tillräckligt. — Hr Dahlander visade att i afseende på 20-tums-rören hade hr Mellzren ådagalagt någon originalitet, ty hr Blomstrands 18-tums hufvudrör hade sedermera af honom ökats till 20-tums. — Hr Lindström crinrade om att då stadstullmäktige ej gått in på tillsättande af en beredning som skulle pröfva de väckta förslagen, så kunde de ej heller godkänna dessa förslag, emedan pröfning nu vore omöjlig. Sedan diskussionen blifvit afslutad begär des af hr Mellgren votering, hvarvid hans törslag förkastades med 37 röster mot 2 (naturligtvis hr Mellgren sjelt och hr Söderling). Från drätselkammaren hade ankommit förslag om att förre notarien i kämnersrätten v. haradaehöfd GC G Björkman matta Sfavfs af I