Göteborgsposten – 17 september 1869, sida 2

rättegång, under hvilken brottet i Borderie shulle dyka upp, om vanärande domar, galererna för Martial, tukthuset för hertiginnan; och han tänkte sig de berömda namnen Sairmeuse och Courtomieu fläckade med evig vanära... I denna blandning af förvirrade idser återfanns vildheten hos den gamle hertig de Sairmeusees mördare i förening med det fantastiska element hans karakter antagit under den tid han varit kringresande komediant och då han alltid haft bofrollerna i melodramerna. Han trodde sig ha förberedt allt. Han hade två afskyvärda skurkar att tillgå, som voro i stånd till alla möjliga våldsamheter och dessutom en yngling vid namn Gu: stave som nöden och svagheten fästade vid honom och hvilken han ämnade låta spela rollen af Mariannes son. Dessa tre medbrottslingar anade ingenting af hans afsigter. Beträffande enkan Chupin och hennes son vädrade de någon oerhörd nedrighet, men hade ej bestämd visshet om någonting mera än hertiginnans namn. Han höll för öfrigt framför Polytes och hans mors ögon vinstens lockbete, i det han lofvade dem en förmögenhet om de villigt tjenade hans afsigter. Jean hade förutsett att Martial första dagen då han följde sin hustru måhända skulle gå efter henne in i Peppardosan och för den händelsen vidtagit sådana förberedelser att han skulle ha ditförts af barmhertighet. Men han skall ej inträda, tänkte Lachencur, hvars hjerta var uppfylldt af en hemsk glädje, under det han höll hästen, herr hertigen är alltför slug för det. Martial inträdde verkligen ej. Han blef betagen af