Göteborgsposten – 17 september 1869, sida 2

— Det är bra; jag skall vänta henne här! ... gå! Martial trädde in i m:me Blanches rum. Allt var der i oordning, ty hertiginnan höll på att kläda sig efter återkomsten från Peppardosan, då man anmälde ett besök. Skåpen voro öppna, stolarne, borden och kaminen belamrade med den mängd föremål hertiginnan hade till sitt dagliga bruk. Martial satte sig ej, hans kallblodighet återkom. — Ingen dårskap, tänkte ban, om jag gör några frågor blir jag mnarrad!... Man måste tiga och ha ögonen öppna. Han ämnade just aflägsna sig då han, vid det han tog en öfverblick af rummet, i ett skåp varseblef ett silfverskrin som hans hustru egde redan som ung flicka och som sedan följt henne öfverallt. — Der, sade han för sig sjelf, är utan tvifvel lösvingen af gåtan. Martial befann sig i en af dessa stunder då mannen utan att öfverlägga lyder passionens ingifvelser. Han såg på kaminen en nyckelknippa, han tog den och började försöka nycklarne i låset till skrinet. Den fjerde nyckeln i ordningen öppnade detsamma. Skrinet var fullt af papper. Med feberaktig ifver hade Martial redan sett igenom tretio betydelselösa bref, då han träffade på ett papper, ) innehällande följande rader: Spaningar efter barnet för m:me de S... Omkostnader för 3:dje qvartalet af år 18.. Martial stod liksom fallen från skyarne.