Göteborgsposten – 16 september 1869, sida 2

v. Moltke med fraser eller skratt-menniskor. I Berlin har ett andra folkmöte egt rum angående klosterfrågan, hvilket var besökt at omkring 2,000 personer. De katolska föreningarne voro mycket talrikt representerade. Mötets karakter var så stormande, att det måste etter en half timme upplösas utan resultat. Det kom tillochmed till handgripligheter i och utanför lokalen. Arbetareoroligheterna i Hamburg äro nu slutade, och med de vanliga följderna för deltagarne deri. 800 arbetare gå neml. nu sysslolösa, och 700 af dessa äro gifta samt försedda med familj. habriksegarne vilja ej på något vilkor ha med dem att göra. De få således hårdt böta för att de låtit sig lockas af personer, hvilka skapa sig en existens på arbetarnes bekostnad och, under förevänning af att vilja deras väl, begagna dem till sin egen fördel och göra dem olyckliga. De kunna nu inse, hvart den socialt-demokratiska läran och hennes apostlar fört dem, och de skola väl ej mera låta sig förblindas af skribenterna i Social-Demokrat, hvilka framställa pöbelaktiga råheter som hjeltebedrister. Der Social-Demokrat är neml. ett i Tyskland utkommande arbetareblad, hvilket proklamerar arbetets krig mot kapitalet genom strikes och andra ohyggligheter och är nära beslägtadt med den ÅInternationala Arbetareförenmgens organ ÅJemlikheten i Gönöve, till hvars tendens man kan döma af följande utgjutelse: Har du förstått, att det mellan proletariatet och bourgeoisien råder en fientlighet, som är oförsonlig, derför att den är en nödvändig följd af deras ömsesidiga ställni Att den borgerliga klassens välstånd är oförenligt med arbetarnes välstånd och frihet, emedan denna exklusiva välmåga endast är och endast kan vara grundad på deras arbetes förslafvande, och att af samma skäl arbetaremassornas välstånd och menskliga värdighet ovilkorligen fordra bourgeoisiens upphäfvande såsom särskild klass? Att derför kriget mellan proletariatet och bourgeoisien är oundvikligt och endast kan slutas med denna senares förstöring? Har du förstått att, gentemot den starka koalitionen mellan alla de privilegierade klasserna, alla egendomsegarne, kapitalisterna och alla stånd i verlden, en till en plats eller ett land inskränkt förening mellan arbetarne aldrig skall kunna vinna seger och att det, för att kunna bjuda spetsen mot denna koalition och för att vinna denna seger, behöfs ingenting mindre, än en förening mellan alla de lokala och nationala arbetareföreningarne till en allmän verldsomfattande förening, aen stora internationala föreningen mellan arbetarne i alla länder? Det är på sådana limstänger, man vill tänga de ännu okunnige arbetarne, för att kasta dem i det sociala kriget. Här kunde fredskongressen ha en roll att spela, en roll at betydenhet. Betecknande för den internationella föreningen är för öfrigt, att hvarje i densamma inträdande medlem måste förbinda sig och lofva, det han aldrig skall söka att höja sig enskildt öfver arbetarnes rang och sålunda inträda i borgarenas rang, utan att ban skall förbli fast vid och trogen la soledarite oubriere. Ilvilket tyranni att vilja sålunda hålla den enskilda arbetaren qvar i mörkret, bunden vid en viss klass! Hvad är mot detta en Napoleons absolutism ? I afseende på Napoleon, är hans tillstånd nu, säges det, ganska godt. Må det forttara ! Oaktadt detta hans tillfrisknande, tortfar polemiken om regentskapet mellan tidningarne. Public, Rouhers organ, angriper prins Napoleon på det grofvaste sätt, ty Rouher tasthåller vid kejsarinnan. Prins Napoieon återigen, som nu lemnat Paris för att loretaga en stwrre resa, bar till en af sina vanner uttalat sitt ackel öfver hofmannen, hvilka nu strömma i stora skaror till Palals Royal, efter det att de i många år alldeles ignorerat honom. Äfven mellan kejsarens läkare, Nelaton och Fauvel å ena sidan samt Ricord å den andra, råder afundsjuka. Man tillvitar den senare att stå i ett alltför förtroligt förhållande till prins Napoleon. En ny politisk tidningspamflett, en Zanterne eller dylikt, säges vara i annalkande och skall heta Lorgnetten samt utgisvas at Aurslien Scholl, hvilken naturligen skall etter Klockan meddela alltid begärliga porträtter. Arfprinsen af Monaco skall i dagarne gifta sig med fröken Marie Hamilton, kejsarinnans kusin. Man har i Frankrike såväl som i England hyst en viss oro för det spända förhållandet mellan Egypten och Turkiet. Man tyckes dock nu ha borjat lugna sig. Ätminstone ironiserar Timestappert med hela historien. Hela den harmlösa tvisten, säger bladet, ligger i wvetydigheter, hvilka öfver