Göteborgsposten – 15 september 1869, sida 2

gas bra. Från Utlandet. En person, som hade tillfälle att i Paris se kejsar Napoleon III, då denne d. 10 d:s gjorde der ett besök, för att visa sig, skrifver: Kejsaren såg blek och affallen ut; hans hår har blifvit nästan alldeles hvitt. Det gjorde ett egendomligt intryck att se honom fara förbi. Åskådarne grepos nästan ovilkorligt af medlidande, då de sågo den i hvarje fall ännu alltjemt sjuke mannen, hvilken lyckats att under 17 år hålla en nation om 40 millioner i tygeln, dragas genom Paris gator, för att gifva ännu någon tids varaktighet åt sitt verk, hvilket han en gång hoppades kunna gifva en varaktig grund. Hofvagnarne körde i skridt. Folkmassan på boulevarderna och gatorna var ej stor, ty ingen hade väntat kejsaren. Det ropades icke; folkmängden iakttog en nästan högtidlig tystnad. Underrättelsen om kejsarens ankomst spred sig snabbt i Paris; men i första ögonblieket ville ingen tro på, att kejsaren verkligen anlände. På Boulevard des Italiens, der les boursiers bruka infinna sig efter den officiella börstiden, gjordes likväl genast affärer, och rentes, som slutats till 70: 35, stego raskt till 71. Men något verkligt förtroende rådde ej bland spekukulanterna. De olika hofpartiernas kamp inom pressen ang. regentskapet har nu blossat upp riktigt till gagns. Också ett taktfullt sätt att understödja den höge sjukes konvalescens. Det är ej heller underligt, att kejsaren uttryckt sitt misshag öfver denna strid mellan hans gemål, som sekunderas af senatspresidenten Rouher och utrikesministern Lavalette, och hans kusin prins Napoleon. Men kampen är emellertid utbruten och lär väl icke kunna hejdas. Avenir National uttalar ordet revolution och Temps menar, att några utomordentliga åtgärder ej behöfva vidtagas; det åligger endast pressen att draga försorg om, att den allmänna meningen genomtränges af den känslan, att den allmänna rösträtten är rillräcklig, för att bestämma förändringarne. Det är tara värdt, att, då man sålunda kommit in på detta kapitel, man skall låta sig fö ras långt, för långt kanske. Ehuru riktiga, skall man då svårligen bry sig om att lyssna till dessa förståndiga ord, som Constitutionnel yttrar till de ängsliga: De nya rättigheter, som blifvit oss pålagda, ålägga oss nya pligter. Om kejsaren är ansvarig inför landet, är landet ansvarigt inför historien, hvilken en gång skall ställa det närvarande elägtet till räkenskap för hvarje. svaghet, hvarje vacklande, hvarje försumlighet. Vårt öde ligger i våra egna händer; alltsom vi handla eller visa tröghet, alltsom vi uppträda manligt eller resignerande, skola vi i Frankrike grunda den demokratiska och parlamentariska regering, som våra fäder sedan 1789 sökt grunda, eller ock skola vi ännu en gång se friheten falla under huggen från sina fiender på alla håll. Af detta yttrande vill det synas som att man i kejsarens närhet allvarligt vill det parlamentariska systemets införande, för att afböja våldsamma stormar vid en väntad och förr eller senare oundviklig händelse. Skall man lyckas? England har återigen förlorat en af sina mera framstående män. Det går slag i slag nu för tiden. Mr Thomas Watts, anställd i biblioteket i British Museum, afled neml. i Thorsdags, närmast på grund af en olycka, som drabbade honom vid en vagns stjelpande ute på landet. Thomas Watts hade i mer än 30 år varit anställd vid det verldsberömda institutet och dess kolossala boksamling, hvilken nu räknar inemot 114 million band. Han förestod ursprungligen dennas slaviska och ungerska afdelning, hvilken han bragte till en hög grad af fullständighet, likasom han sjelf var mycket hemma i dessa språk och nära förtrogen med deras litteratur; derjemte hade han äfven de skandinaviska afdelningarne, för hvilka han mycket intresserade sig. Han sysselsatte sig särskildt med pressens historia, och han har visat de verkligen äldsta engelska tidningarne, under det han samtidigt afslöjat flera af de bedrägerier, som äfven på detta område egt rum, för att locka penningar från ifriga samlare. Sin stora och äkta engelska ide att i British Museum få samlade alla de på en viss bestämd